CHILDREN OF EDEN
Musik: Stephen Schwartz
Producent: Lisa Tilling
Medverkande: Håkan Lindahl, Sebastian Roos, Ingela Svensson, Cecilia de la Motte, kören Nostalgeeks och ytterligare 25 sångare från länet
Band: Fredrik Ingå, kapellmästare och keyboard, Daniel Tilling, piano, Peter malmberg, gitarr, Ola Halvarsson, träblås, Emeli Jeremias, cello, Niclas Lindblom, bas, Tobias Bergsten, trummor
Det var en dröm för Lisa Tilling att få göra Children of Eden. Den en bibliska musikalen har aldrig tidigare satts upp i Sverige och under 20 år har Lisa Tilling varit på väg att göra den flera gånger. Nu har drömmen blivit sann - i Hedvigs kyrka öppnas porten till Stephen Schwartz musik i en konsertversion av musikalen.
Den svartklädda kören tågar in, tar plats i koret och fyller kyrkorummet med inledande sången Let there be. Det blir en rivstart. Tillsammans med Håkan Lindahl får kören nästan får taket att lyfta - men så handlar det om något så storslaget som skapelsen. Det är lätt att förstå varför Tilling ville ge oss den här musikskatten. Den är sanslöst mäktig och känslosvallande.
Håkan Lindahl sjunger Guds roll i svart kostym - det är som sagt en konsertversion, ingen musikal. Den traditionell Gudsbilden får vika för en modern papparoll, och Lisa Tilling vill att musiken ska tala till oss i dag - låta den säga något om betydelsen att vara pappa och att våga släppa tag om dem vi älskar allra mest.
Håkan Lindahl fyller hur som helst ut sångkostymen och har fint djup i rösten. Han är en trygg och närvarande scenperson, känd för Norrköpingspubliken genom "Sweet Chocolate & The Acnes".
Solisten Sebastian Roos briljerar i Lost in the wilderness och gör en fin insats i en duetten med svala och klarröstade sopranen Cecilia de laMotte som precis är färdigutbildad musikalartist vid Musikalakademin.
Den stora körens insats kan nog inte lyftas fram tillräckligt, de bygger upp en kraftfull känsla. The Nostalgeeks - som vann Kördraget Norrköpings motsvarighet till Körslaget - har här förstärkts med ytterligare 25 sångare. De blir ett skönt bevis på att Norrköping är en precis så bra musikstad som Lasse Stjernkvist trummar ut.
Musiken är inte bara maffig, den är också fyndig och lättsam som i ormens sång In pursuit of excellence, ett av lekfullt nummer där några av de duktiga körsångarna får ta ett kliv fram.
I Children of Eden påminns vi om Gamla testamentets berättelser, om förvisningen från Edens lustgård och när Noah stod inför syndafloden. Robban Zetteberg är en bra berättare, men när rösten bara hörs och inte får någon kropp - ingen mun eller ögon som söker kontakt med publiken, får texten inte riktigt liv. De välkända historierna blir tyvärr inte särskilt engagerande eller medryckande - men det vägs upp av musiken.
Kvällens höjdpunkt är tveklöst Ain't it good med Mjölbytjejen och frilansande artisten Ingela Svensson. Den får kyrkan att explodera av applåder och wow-rop. Ingela Svenssons soulröst passar låten perfekt och kören levererar sammansvetsad och jublande gospel. Vilket sväng! Så jäkla bra, hade jag sagt - om vi inte varit i en kyrka.
