Machokungens lagoma samhällskritik
Tjuvarnas marknadJAN GUILLOUPiratförlaget
Han är som vanligt väl påläst och som de flesta nog anar är det inte precis några gråtjuvar och snattare som Guillou berättar om. Det är figurer som lånat tämligen tydliga drag från storfräsare i ett visst försäkringsbolag. Advokaterna påminner såväl till namn som manér och ädelskånsk dialekt om några av våra mest kända i branschen.
Det är rätt nöjsamt att också få möta Guillou själv i en biroll som Erik Ponti från Ondskan, liksom hans rumskompis Pierre. Känns bekant på något sätt. Eko-reporter Jan Mosander får också vara med på ett hörn.
Ungdomarna runt kungafamiljen, "kammar dom sej med fläskkotletter?", uppträder också i - förstås - tämligen osympatiska roller.
Om man vill kan man läsa Tjuvarnas marknad som ett stycke frustrerad samhällskritik. Att Jan Guillou kan ironisera och häckla överklassen visste vi ju. Han gör det väldigt bra i den här romanen. Jag blir stundtals riktigt förbannad över hur det kan fungera i vårt socialdemokratiska land. Vilken flathet!
Så kommer jag på att det bara är på låtsas. Eller?
Det trevliga är att machokungen själv låter sin kvinnliga snut också ge sig ut på lite erotiska eskapader. Trodde man inte.
Som kompensation får vi veta hur ett vildsvin beter sig när man skjuter av ett framben och några sedvanliga vapenlektioner (tråkigt).
För den bildningstörstande tillhandahåller författaren också några vinlektioner.
Som helhet en underhållande roman med lagom inslag av samhällskritik. Lite vänstersvingar skadar sannerligen inte, tack för det.
Så jobbar vi med nyheter