Lyxigt och glatt som bubblande champagne
STJÄRNKVÄLL Medverkande: SON, LaGaylia Frazier och Martin Stenmarck Louis De Geer, lördag 15.00 Publik: Fullsatt
Så far Martin Stenmarck in på scenen i läderbrallor och ställer sig i utstuderad Elvispose för att gå loss i Suspicious Minds. Han har glimten i ögat, unik publikkontakt och sist men inte minst en helt otrolig röst. Läckert.
En rysare...
Också LaGaylia Frazier, som vi nyligen kunde se i Melodifestivalen i Karlstad, gör sig utmärkt live. Hon har star quality och rör sig som hon vore född på en Broadwayscen. Kvällens bästa är svår att utse, men av LaGaylias All By Myself ryser man, kan jag lova.
Det hela påminner mest om ett glas champagne. Korken går i taket, och det är lyxigt, festligt, bubblande upprymt och lite flamsigt.
Mellansnacket är nämligen lättsamt och spontant, och det är överlag bra och personligt, men går ibland lite för långt i det avspända.
Att komma in på scenen och ha munnen full av godis ger visserligen ett lite charmigt och busigt intryck, men kan också upplevas lite hafsigt och nonchalant mot publiken.
Kanske lite lång
Stjärnkvällen gör ändå skäl för sitt namn. Vi vandrar mellan pampigt överdådiga stycken ackompanjerade av symfoniorkestern. Circle of Life, Live and Let Die, I´ll Survive, I´ll Do Anything for Love.
Av många glas skumpa mår man dåligt och kanske blir det för mycket av det goda. Showen är något lång mot slutet och hade vunnit på att kortas något.
Ändå är de väl värda de stående ovationerna i en smockfull De Geerhall. Det man har med sig från kvällen är medryckande "Viva Las Vegas" ringande i öronen, men också den gamla låten "Musik ska byggas utav glädje" som Lill Lindfors sjöng. För det var verkligen vad som byggde Stjärnkvällen.
Så jobbar vi med nyheter