Lyckat men lite tjatigt
CRASH***Filmstaden
Främst av dem är bilden av den svarte mordutredaren som med stor behärskning lever i en ofullkomlig yrkessituation, går mot personlig tragik och starkt känner stadsbornas rasism, ensamhet och kontaktbehov. Han vill vara omutlig men ger efter för påtryckningar från distriktsåklagaren och dennes rådgivare, som gör antirasismen till ett verktyg i egen sak. Don Cheadles förmåga att med små medel antyda polisens goda vilja, integritet och maktlöshet är det mest sevärda i filmen.
Den varvar en mängd människoöden ungefär som i Short Cuts eller TV:s såpoperor. En öppet rasistisk polis, hans oförstörde kollega, en misstänksam iransk butiksägare, en konflikträdd svart TV-regissör med stridbar hustru, åklagarens ångestridna fru, en militant svart biltjuv och hans naive kompis och en koreansk människosmugglare; de flesta med avgörande roller i mönstret av slumpartade dramatiska möten mellan dem, färgade av avsiktligt och oavsiktligt rashat, egoism, fördomar och någon gång äkta osjälviskhet.
Där finns också den mexikanske låssmeden med sin godnattsaga om den osynliga skyddsmanteln. En smått lysande monolog om trosvisshetens, fantasins och kärlekens förmåga att skapa trygghetskänslor. Dessutom ett fint exempel på Haggis breda register, där verklighetstroget blandas med magisk realism, symboler och samhällssatir. All hätskheten, alla kollisionerna mellan människor, bilar, etniska grupper och synsätt, utspelas i juletid med glada plasttomtar på gatorna. Att den unge polisen har en bild av den helige Kristoffer, alla resenärers skyddshelgon, i sin bil förhindrar inte hans olyckliga misstänksamhet mot den svarte liftaren. Den sortens kreativitet uppväger att handlingen är schemalagd så att poängen, rasismens destruktivitet, ska göras tydligt och ofta. Dessutom tillför fotot, med dess rikedom på över- och underexponeringar, färgfilter, motljus och varierade kameravinklar och -rörelser, samt jazzmusikern Mark Ishams musik, dramatiska värden som liksom de begåvade skådespelarna ger liv och nyanser åt allt det Haggis skrivit så skickligt.
Så jobbar vi med nyheter