– Jag förstår att ni alla är här för att höra Nisse… det är jag också!
Med dessa ord inledde Nisse Sandströms tenorkumpan, Jonas Kullhammar, söndagseftermiddagens kombinerade skivrelease och konsert. På scen stod samma band som för elva månader sedan spelade in musiken som nu finns i tillplattat skick.
Något av det ”hederligaste” inom jazzen är ”tenorbattle”, dvs. två tenorsaxofonister försöker spela ut varandra medans kompet ger all stöttning. På 50-talet var det Gene Ammons och Sonny Stitt som duellerade. Ett par årtionden senare Al Cohn och Zoot Sims som förvaltade arvet.
Nisse Sandström och Jonas Kullhammar är dock allt annat än musikaliska ”fiender”. I all vänlighet ber de istället varandra att lyssna på vad de har att säga. Såväl nya CD´n som konserten inleds med Nisses ”Hankenstein”, en hyllning till en av Nisses förebilder Hank Mobley. Att Nisse är nästan dubbelt så gammal som sin tenorsaxkollega är inget som märks. Möjligen använder Nisse sin energi lite mer sparsamt än Jonas. Jazz är ju inte enbart det du spelar utan också det du väljer att inte spela. Jonas spelar med frenetisk och intensitet och verkar vilja lyfta från scenen, medans Nisse med åldermans rätt säger sitt med tyngd, eftertänksamhet och humor.
Bakom de båda saxhjältarna finns ett komp av internationell kvalité. Moussa Fadera SPELAR verkligen trummor. I hans spel hörs verkligen melodin. På bas ger Kenji Rabson botten i kompet. Lägg till det ypperligt solospel. Motorn i kompet är Leo Lindbergs vid flygeln. Här finns alla hjältar på 60-talet med Freddie Redd och Wynton Kelly i spetsen. Det måste vara en dröm att ha en så fantasifull solist och kompare i sitt band.
Nisses platta heter ”Live at Crescendo” där han i fem egna låtar och en jazzstandard presenterar sina tenorsaxhjältar. Där finns Hank Mobley, Al
Cohn, Sonny Rollins och Lucky Thompson. Till det kommer jazzhjältar som sångaren Georgie Fame, och pianisten Gil Evans, trumpetaren Miles Davis samt barytonsaxofonisten Gerry Mulligan från Miles Tubaband på 40-talet.
Crescendo fick tidigt hänga ut skylten ”Slutsålt” den här kvällen. Tänk om alla jazzaftnar var så här!