Överlevde 10 dagar i England, Skottland, Wales och Irland! Kom hem därifrån för nån vecka sen (vi hann faktiskt efter det med en snabbtur till Finland för en spelning också) och det blev en ännu bättre resa än vad jag hoppats på! Folk är så väldigt trevliga däröver! De som jag har pratat med i vilket fall.
De är artiga och med bra hyfs, samtidigt som många har den sköna torra brittiska humorn!! London och Birmingham gick som en dans, mycket folk på konserterna och det var ett jävla ställ! Därefter var det dags för Nordirland, Belfast. Landskapet är som i en saga med de vackra bergen och gröna kullarna, vi gled fram i vår turnébuss och snackade lite om staden och dess invånare.
Titanic skeppet som byggdes där, alla stängsel och murar som byggts och IRA. Undrade om den våldsamma bild man fått av staden skulle visa sig för oss.
Vi hann bara rulla in ett par kvarter så fick vi uppleva de karaktärsdrag man lite karikatyristiskt ( har aldrig använt det ordet förr, men ville flasha lite!) brukar tänka om Belfastare.
Från en pub (surprise?) glider det ut ett 10-tal blandade filurer, varav några tjejer i 25 årsåldern, några gubbar och någon tant. Alla är arga som bin, några mer blodiga, några mindre. ”Helvete” tänkte jag eftersom de var precis utanför bussen, men då såg jag till min glädje att ett par poliser kom till undsättning!
I Finspång när polisen kommer till undsättning brukar det lösa sig rätt smidigt. Till exempel i Grillen-kön en lördagsnatt klockan 02.05 när någon har råkat tränga sig för att få sig en korv två minuter snabbare, eller ännu värre kanske tittat på fel tjej/kille eller gud förbjude, håller på fel sportlag. Ja, dessa extremt stora problem som kan uppstå när alkoholhalten är lite extra tilltagen.
Inte lika smidigt i Belfast.
Trots polisens coola avslappnade stil och deras väldigt tålmodiga försök att få dem att lugna ner sig och pysa iväg så skulle det prompt bråkas! Detta var på eftermiddagen och massa ”vanliga” människor spatserade omkring på platsen.
Jag hörde en av poliserna säga ”Normal people are trying to do normal thingshere, please leave!!”. Den uppmaningen togs det ingen notis om direkt. En av de yngre tjejerna fick in en fet höger på ena polismannens käft, en gubbe (säkert 60 år) försökte sparka så gott han kunde mot en annan polis. De fick sedan rättvist smaka rejält med batong och det såg inte ut att löst sig när vi sakta rullade iväg från platsen.
Kvällen blev betydligt lugnare, vi gjorde en riktigt bra spelning och folk var glada och på topp!! Jag kom till och med undan med min troligtvis sämsta felsägning från en scen. Skulle ropa ut till publiken efter ett par låtar : HOW ARE YOU DOING TODAY BELFAAAAAAST??? Det blev inte riktigt så, men ganska nära. Bara 2840 kilometer fel. Jag tog sats och skrek: HOW ARE YOU DOING TODAY BELGRAAAAAD??? Just snyggt! Men folk jublade så antar att jag kom undan utan att någon lade märke det!!
Undrar om det gått lika bra att ropa tvärt om när jag var i Belgrad för fem år sedan.
Vi åkte sedan vidare mot Dublin, trevligt värre med stopp på Guinnessbryggeriet. Tror det var första och enda gången jag någorlunda uppskattat en Guinness, har aldrig förstått tjusningen med den produkten. Att så många fina råvaror blandade med så mycket kärlek kan smaka som en blandning av mörkt bröd och bajskorv är mig en gåta.
Försökte beställa en Budweiser uppe i det som kallas Gravity Bar (ni som är guinness-lovers vet vad jag menar för ställe) men flickan i baren titta på mig som om jag inte hade alla hästar i hagen och serverade ändå brödbajset till mig.
Drog sedan och gjorde konserter i Glasgow, Manchester och Cardiff innan vi flög hemåt. Snart dags för nästa turné! Deutschland, wir kommen!