Redan under det dånande himmelska mullret i öppningen av Wishful Summer Night vill jag riva ner de vita gardinerna och flagga kapitulerande. Jag ger upp. Det är så snyggt, så bra, så dansant. Det låter som en åskskur i dur, en trallande klagosång. Niklas Stenemo och Christian Berg som utgör gruppen Kite behandlar sina synthar och trummaskiner så ömt, så delikat som om de vore de sista droppar vatten. The Rhythm får fortsätta synthdiscot i storstilad manér. Musiken är så löjligt smittsam att det är en fysisk omöjlighet att stå still. Höfter som skakar, händer mot blinkande lampor.
Kvällens vackraste historia kommer i If You Want Me, Stenemos röst är så innerligt insvept i synthljuden och trummorna så att de smälter ihop till ett blinkande neonhjärta. Men höjdpunkterna under spelningen är många. Kite radar upp dansanta hits som det vackraste av pärlband denna kulturnatt. De gör det vackert och de gör det otroligt bra.
Kite är pop-Sveriges bäst bevarade hemlighet. Det är ett mirakel att inte fler människor är här och dansar. Det förtjänar Kite.