Ljuset i centrum när Konstmuseet sommarsatsar

Det är också hög tid att visa Krouthén - som aldrig tidigare har förärats en större utställning i Norrköping. Kanske beror det på att han är född och uppväxt i Linköping? Men släkten, som från början hette Krut, kom faktiskt från Norrköping.
Flera generationer hade arbetat som tenngjutare och namnet Krouthén har sitt ursprung i stämpeln på tenngodset, "Krut tenn".

Värd att värna om
Museet visar nu att Johan Krouthén är en konstnär värd att värna och påminna om. Det görs samtidigt som fd museichefen på länsmuseet, Gunnar Lindqvist, ger ut en ny bok om konstnären.
I utställningen, gjord samarbete med länsmuseet, sätts Krouthéns konstnärskap i ett sammanhang och placeras in i konsthistoriens utvecklingslinjer.
Under 1880-talet reste många svenska konstnärer till Paris, även Krouthén. Men han stannade inte länge och målade inte där.
- Kanske var det av feghet det inte blev av. Det var litet som han missade tåget, säger Gunnar Lindqvist.
Kanske såg han i Paris verk av den ledande realisten Gustave Courbet. Det kan man lätt tro av den kända oljemålningen "Stenigt landskap i Bohuslän".
Det karga landskapet i ett jämnt gråvädersljus är allt annat än insmickrande och har en detaljrealism där granitens hårdhet framträder med skärpa.

I Skagen
Sommaren 1883 reste Krouthén till Skagen och umgicks i konstnärskretsen med Christian Krogh, PS Krøyer, Oscar Björck, Michael och Anna Ancher.
Några av hans mest uppmärksammade verk är från Skagentiden: "Halmstackar" - ett motiv som sedan återkom - och "En sovande gosse".
Målningen av den fattige pojken har även en social dimension, kanske inspirerad av Georg Brandes som drevs av viljan att sätta problem under debatt. Genom resorna utvecklar Krouthén sitt måleri och sin känsla för stämningar och ljusets skiftningar.

Återvänder
Därefter återvänder han till hemstaden Linköping och blir kvar till 1909, då flyttlasset går till Stockholm.
Han blir också omhuldad och uppmärksammad som en av landets främsta konstnärer.
Bland annat belönas han med bronsmedalj vid Salongen i Paris 1889 för sin "Vår i trädgårdsföreningen". Den präglas av en subtil känsla för färgernas valörer, där en slingrande rabatt med lila krokusar bryter mot vårvinterns gråtoner.

Storhetstiden
Konstmuseet väljer att lägga tonvikten på måleri från 80- och 90-talen. Decennierna var Krouthéns storhetstid, sedan blir han en allt mer mekanisk målare som massproducerar schablonartade motiv av faluröda stugor och blommande äppelträd.
Han hade inte mycket till övers för modernismen, och tyckte inte att det fanns någon konstnär värd namnet efter Gaugin.
Men att han började måla på beställning mot förskottsbetalning måste sättas i ett sammanhang. Krouthén var ansvarstagande, skötsam och värnade om sin stora familj - han hade sju barn att försörja - och fick måla för brödfödan.

Levande porträtt
Porträttet av Verner von Heidenstam från 1931 visar dock på kvalitéer och engagemang även hos den sena Krouthén.
Den stora författaren avbilas på samma gång majestätiskt och vardagligt, där han sitter på en bakvänd trästol, avskärmad i sin egen värld, men med högburet huvud.
Porträtt kanske inte tillhör det man främst förknippar med Krouthén, men här visas en rad levande porträtt bland annat från borgerliga miljöer i Linköping och Norrköping.
I fabrikören Jönssons överdådiga hem känns ögonblicket märkligt fruset i tiden, medan oljemålningen av Louise Lovén visar på stoffmåleri av yppersta klass.

Fick nej
Från museets sida beklagar man fått nej att låna exempelvis PS Krøyers gruppbild av konstnärsvännerna i Skagen som hade understrukit Krouthéns hemmahörande i konstnärskolonin.
Saknas gör också monumentalmålningen med ett Norrköpingsmotiv från Refevens grund, som hänger på länsstyrelsen. Den var helt enkelt för stor.
Men det gör inte så mycket. Utställningen ger ändå en fin bild av ett konstnär med en enastående förmåga att återge verkligheten.
En konstnär som började sin bana med att måla modernt för sin tid, men som tiden hann i kapp.

Information till våra läsare

Ljuset i centrum när Konstmuseet sommarsatsar

Solskensmålaren Johan Krouthén. Vad passar väl bättre som sommarsatsning?
Den som besöker konstmuseet nu i sommar stiger in i ett leende landskap mellan realism och idyll, fångat av en friluftsmålare med ett öga för ljus, för atmosfär och för till synes oansenliga motiv.

Information till våra läsare

Ljuset i centrum när Konstmuseet sommarsatsar

Solskensmålaren Johan Krouthén. Vad passar väl bättre som sommarsatsning?Den som besöker konstmuseet nu i sommar stiger in i ett leende landskap mellan realism och idyll, fångat av en friluftsmålare med ett öga för ljus, för atmosfär och för till synes oansenliga motiv.

Solskensmålaren Johan Krouthén. Vad passar väl bättre som sommarsatsning?
Den som besöker konstmuseet nu i sommar stiger in i ett leende landskap mellan realism och idyll, fångat av en friluftsmålare med ett öga för ljus, för atmosfär och för till synes oansenliga motiv.