Liza Marklund ger sig in i kändisträsket
STOCKHOLM (TT Spektra)Tv är en perfekt bild av samhället. Det anser Liza Marklund, som låter sin senaste Annika Bengtzon-deckare "Prime time" utspelas i en värld av tv-kändisar, kanalmoguler och sommarserier.
Nu släpps Prime time, Liza Marklunds fjärde bok av minst sex om journalisten Annika Bengtzon. FOTO: PRESSENS BILD
Foto:
Så kan också en framgångssaga, den om journalisten Annika Bengtzon och hennes kamp mot sprängare, sexträsk och skumma stiftelser, sammanfattas. Men i nya Bengtzon-deckaren "Prime time" (släpps 29 maj) får faktiskt huvudpersonen själv träda tillbaka en aning till förmån för väninnan Anne Snapphane - som är en av tolv misstänkta för mordet på tv-stjärnan Michelle Carlsson på Yxtaholms slott. Tolv små mediapojkar och -flickor. En är mördaren.
- "Prime time" är faktiskt lite Agatha Christie-pastisch. Annika är Miss Marple eller Hercule Poirot, en klassisk deckarroll, säger Liza Marklund.
<b>Offentligheten tema</b>
Att boken handlar om det svenska tv-klimatet är förstås ingen slump. Marklund säger att tv är vårt mest offentliga medium och att offentligheten är bokens huvudtema:
- Den beskriver tre olika sätt att hantera offentlighet. Annika som vill bli offentlig i sin gamla hembygd, få tillbaka respekt sedan hon slog ihjäl sin pojkvän. Hon vill ha ett officiellt erkännande, helst en stor bröllopsbild i Katrineholmskuriren.
- Sedan har vi Anders Schyman (redaktionschef på tidningen Kvällspressen) som verkligen har tillgång till offentligheten och nu tvingas ta till den som vapen för att rädda tidningen. Och slutligen är frågan hur offentligheten bidragit till mordet.
Michelle Carlsson, offret, är en kvinna som jobbat sig upp med barnprogram och frågesporter och som nu är "Sveriges största tv-stjärna". Boken speglar det nya Kändissverige med symbiosen mellan tidningar och tv och dyrkan av dem som lyckats, som blivit Kända.
- Jag är så otroligt fascinerad av offentlighet och kändisskap. Jag har själv jobbat på tv och sett hur åtråvärt folk tycker att det är att sitta framför kameran. Och jag förstår inte varför. Jag fattar att man vill bli rik för rikedomens egen skull, men känd? Vill man bli igenkänd på tunnelbanan?
<b>Trivs i debatten</b>
Paradoxalt nog är Liza Marklund själv en superkändis. En av Sveriges bäst säljande författare med fast krönikeplats i Aftonbladet. Och det är så hon vill utnyttja sitt kändisskap, genom att höras och säga saker hon tycker är viktiga.
- Ja, jag trivs som opinionsbildare. Det är en otrolig förmån att få debattera offentligt. Men det finns inget parti som sammanfattar mina åsikter.
På frågan om hon själv kan sammanfatta dem svarar Liza Marklund "Gode Gud..." följt av en lång paus.
- Det värsta just nu är den otroliga kortsiktigheten. Man sparkar sjuksköterskor och sparar 10 000 om året - men välfärden monteras ner och alla förlorar. Min son är tolv år och tillhör den största barnkullen i Sveriges historia. Nu finns det inga platser för honom i skolan: "Vi är tagna på sängen", säger rektorn när jag frågar.
- Men excuse the fuck out of me! De har följt de här barnen i tolv år. Tagna på sängen? "Va, kommer ni nu..?"
<b>"Naturfascister"</b>
En annan av Liza Marklunds käpphästar är att hon ogillar "naturfascister". Hon vill bygga hus och vägar.
- Det byggs inga nya vägar och argumentet är "då kommer folk bara att köra på dem". Och folk blir förbannade när man vill bygga nya bostäder: "Vi ska ha det som vi alltid haft det med våra träd och sjöar, ni får bo någon annanstans." Fascism kallas sånt. Nej, mitt parti skulle heta "Långsiktiga världspartiet".
Och mitt under intervjun slår det Liza Marklund att tv-världen faktiskt är en perfekt metafor för samhället.
- Ja, faktiskt. Hela Sverige segregeras precis som tv-kanalerna blir olika. TV3 och Kanal 5 är bara skit - utom Claes Åkesson och hockeyn, annars är det bara slask, chips och cola. SVT monterar ner och blir smalare och tråkigare medan TV4 bara blir beskäftigare.
- Utbudet av internationell kabel-tv ökar dessutom i takt med att vi blir mer och mer integrerade med övriga Europa. Och hela tv-marknaden utarmas, pengarna blir mindre och bara de starkaste blir kvar. Tv-marknaden är en jättebra bild.
<b>Makt och media</b>
I höst börjar Liza Marklund skriva på den femte Annika Bengtzon-boken, som ska utspela sig i Luleå.
- Den handlar om politisk makt, ägarkoncentrationen i media och faran med den. Det brukar ta fyra månader att skriva en bok om jag har storyn helt klar i huvudet när jag börjar.
Och man kan ta Liza Marklund ur kvällstidningen (hon har jobbat på Expressen) men inte kvällstidningen ur Liza Marklund. I ett Kultursverige som behandlar kvällstidningar som något som släpas in av något katten släpar in står hon där som tabloidernas främsta försvarare.
- Kvällstidningar är inte ett uns onda, de är samhällsspeglar och känsliga sådana. Ta bara dokusåpakulturen; det är det här som de fina journalisterna alltid efterlyst, tv som visar vanligt folk som de är. Det gör vi nu, och se hur kul det blev.
Så jobbar vi med nyheter