DeGeerhallen, Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Paul Mägi
Solist: Christina Åstrand, violin
Verk av: Per Nørgård
Inför Stockholms tonsättarfestival i helgen bjöd SON in till en gratis konsert, genom att hålla sin generalrepetitionen inför publik. Ingen dum idé, synd bara att inte fler hittade fram i höstmörkret.
Årets tonsättarfestival är tillägnad en mentalt ung 80-årig dansk tonsättare som varit produktiv sedan 5 års ålder, och följaktligen hunnit med en hel del.
Två symfonier och en violinkonsert tillkomna under perioden 1980-2009 framfördes, säkert tidigare ohörd musik för de flesta i publiken. Eminente Stig Jacobsson introducerade, och beredde vägen för det ovanliga. Lika snårigt och svårspelat för orkestern som kravlöst spännande för den som törs kapa förtöjningarna till det förutsägbara.
Mägi var generöst stabil och tydlig, och komplexiteten till trots förmedlades en känsla av hög precision i insatserna, det var inte en slumpens tongröt.
Solisten Christina Åstrand, ett fenomen i tonbildningskonst, modellerade helt fritt med dynamik och karaktär. Hon gav prov på såväl poetisk lyskraft som sträv kantighet i Nørgårds första violinkonsert "Helle Nacht". Ibland klingade det vackert, andra gånger intressant. Genomgående livlig och vesslesnabb på podiet. Symfoni nr 4 och 7 komponerade med nästan 30 års intervall är ändå enhetliga i stil, med på en gång täta och skira tonvävar - och så dessa återkommande överraskningar. Kanske var det just den genomgående livsnerven av spänning, känslan av här och nu, som gjorde upplevelsen så stark.
