Liv tecknar det rätta livet

Hon berättar varför Ingmar Bergman aldrig borde fått ha sex och vilka bananer vi inte ska äta. Liv Strömquist väljer samhällsperspektivet framför det privata i sina serier.

Foto:

Kultur och Nöje2006-01-28 06:00
- Jag tycker det finns en hel genre där man skämtar med svaga personer, där man förlöjligar homosexuella eller kvinnor. Om mina serier är arga eller inte, det vet jag inte, men jag vill skämta om makten. Om männen och makten, säger Liv Strömquist.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland blir det roligare. Liv Strömquist, 27, hade aldrig tänkt bli serietecknare, möjligen drömde hon om att debutera som författare. Nu har Galago just givit ut hennes första seriealbum, "100 % fett". Själv arbetar hon i en ateljé på Kvarnby folkhögskola i Malmö för att åstadkomma en uppföljare.
- Jag har alltid tecknat serier, bland annat. Det har aldrig varit mitt största intresse. Det är prosa som har intresserat mig, Jag har gått en skrivarkurs på folkhögskola tidigare, jag hade trott att jag skulle skriva en bok istället för ett seriealbum.

Hotta ragg
Så är också texterna viktiga i hennes seriestrippar. I "Män som aldrig borde fått ha sex" funderar hon över vem, Jean-Paul Sartre eller Simone de Beauvoir, "fick mest hotta ragg på 70-talets franska köttmarknad. Extremt hyllad manlig författare? Eller medelålders kvinna med ett aggressivt feministiskt budskap?"
Ingmar Bergman borde aldrig fått göra så många barn eftersom "han dumpade dem i olika dramatenskådespelerskors hem" för att själv ägna sig åt sitt konstnärsskap. Även Helge Fossmo, Timbuktu och Doktor Phil ingår i Liv Strömquist stolta presentation över män som aldrig borde fått komma till. Över huvud taget går hon hårt åt pretantiösa konstnärstyper på krogen. Enda orsaken till att ha sex med dem är möjligen att få dem att hålla käften.
Från början tecknade hon till sitt fanzine "Rikedomen", en oglamorös fotokopierad historia men med desto rikare innehåll, tillkommet under trevliga omständigheter. Liv Strömquist pluggade statsvetenskap och sociologi och bodde med en kompis i Malmö. De gjorde var sitt fanzine och hade gemensamma releasefester hemma i lägenheten.
- Vi peppade varandra, hur många sidor har du kvar och så vidare. Vi var ute jättemycket och hade samma typ av humor.

Faddergalor
Redan nummer två av "Rikedomen" nådde redaktionen på Dagens Nyheter varpå Liv Strömquist blev ombedd att teckna för tidningens helgbilga. Hennes färska debutalbum består till största delen av serierna hon gjort till sina fem fanzinenummer, en slags rapport från hennes liv som engagerad latinamerikaresenör, chiapasaktivist, tredjevågenfeminist, medlem i asylföreningen i Malmö och uppväxten på den ibland främlingsfientliga skånska landsbygden ("Tredje riket på Österlen"). Liv Strömquist går loss på faddergalor i TV4 och den svenska asylpolitiken istället för att vrida ut och in på personliga tillkortakommanden i allmänhet och kvinnliga i synnerhet (hon till och med driver med kvinnliga seriefigurer - Cathy - som gör det).
- För mig hade det varit jobbigt att lämna ut mig själv. Mitt huvudsyfte är inte att berätta om något bara jag varit med om. Det finns andra som gör det bra, och jag har stor respekt för dem, men mitt liv är inte så spännande.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!