Liv att uträtta

Författaren Edvard Hoem skriver sina föräldrars historia. Deras liv är fyllda av umbäranden och brist på personlig frihet. Livet verkar gå ut på att foga sig och göra det bästa av sin stund på jorden. Det är en så väsensskild tillvaro för många av oss, där så mycket ska väljas och där vi hela hela tiden ska känna efter hur livet är och hur det kan göras bättre.
För bokens människor finns inte dessa val. Gården i Nordnorge ska skötas. Människorna ska frälsas. Den som har svårast att acceptera detta är kvinnan. Hon vill länge något annat. Hennes man däremot är förankrad i sin gudstro och ifrågasätter inte sin tillvaro.
Det är en vacker berättelse med en smärtsam klangbotten. Livet blir inte som människorna har tänkt sig. Drömmarna får ingen chans när det egna handlingsutrymmet är begränsat, när varken självförtroende eller pengar finns.
Det är främst språket som bär historien. Författaren använder ett kärvt tilltal som passar det norska landskapet och människorna som lever av jorden.