Litteraturen ändrades också efter <span class="rub1"><span class=color style='color:#BF0220;'>9/11</span></span>
Världen är sig inte lik efter 11 september, inte heller i den svenska litteraturen. - Öppna i princip vilken roman som helst skriven efteråt och vi hittar saker som inte hade funnits där tidigare, säger Lars Jakobson.
En av de mest skoningslösa terrorattackerna i mänsklighetens historia tog plats i New York den 11 september 2001. Foto: Anja Niedringhan/Scanpix
Foto:
I Niklas Qvarnströms romandebut "Grand Zero" (2004) börjar själva katastrofen som en krusning i ett vattenglas, som en darrning i hålfotsinläggen. Tudor Backfish har startat ett företag som på två månader gått från en skiss på en pizzakartong till ett kontor på åttioförsta våningen i Word Trade Center. På morgonen den 11 september kliver han in på sitt nya kontor och ut ur berättelsen.
"Holy fuck, Jesus fucking christ" skriker någon nere från gatan.
I stället för att följa upp Tudors öde inifrån tornet övergår romanen plötsligt till en gigantisk megafon för mängder av röster och personer, världen över. Arabskräck i London, men också två pojkar i Belgrad som letar efter en hönas olika öppningar. Alltsamman återgivet i en 300-sidig hetsig monolog utan punkt.
Ganska tydlig koppling
Inte heller Lars Jakobson gör någon konkret neddykning i Ground Zero. Men även om själva terrorattacken bara finns med i bakgrunden tar han det stora greppet på 11 september i sin nya roman "Vid den stora floden".
- Här finns en ganska tydlig koppling, ja. Men öppna i princip vilken roman som helst, skriven efteråt, och vi hittar saker som inte hade funnits där tidigare. Som tankelek kan man undra om det finns någon dagstidning efteråt där dom här händelserna inte nämnts på något sätt, på ledarsidor eller sportsidor?
För två år sedan skrev Lars Jakobson ett svidande inlägg i Svenska Dagbladet där han pekade på hur just journalister och skribenter i sin bevakning av terrorattentaten och det som hänt därefter oftast inte gör annat än befäster sin egen världsbild. Människor, som bin Ladin, fiktionaliseras till monster. Svepande begrepp som "den muslimska världen" ifrågasätts aldrig trots att den är långt mer diversifierad än den amerikanska, konstaterar Jakobson som avslutar med en programförklaring: "hur skulle det vara om medierna (och fiktionerna) inte bara berättade sådant som vi redan anser oss veta?"
Babylonier
Både Lars Jakobson och Niklas Qvarnström använder okonventionella grepp för att skildra en en komplex tillvaro. Medan Qvarnström gör parodi på västvärlden berättar Lars Jakobson i stället om en människa som förlorar sitt språk, som blir "babylonier".
Romanen löper över varje uppslag som två parallella berättelser som kommenterar varandra. Huvudpersonen är en kvinnlig CIA-agent, så långt ifrån James Bond-glamouren man kan komma. Hon lever ensam i en gåtfull värld, fylld av väntan. Hon förflyttar sig mellan olika länder och hus som hon river ner för att hitta mördarnas (terroristernas?) instruktioner. När något plötsligt går fel klipper hon med sin uppdragsgivare och reser istället till krigets Irak. Hon kommer till kulturens vagga, det gamla Babylon, där mänskligheten enligt myten en gång talade samma språk.
Jakobsons värld är besläktad med vår egen, ibland identisk, och på samma gång science fictionkryddad med exempelvis stora, köttsliga änglar. När han också inflikar några autentiska berättelser från amerikanska soldater som dödat civila i Irak blir vittnesmålen plötsligt så mycket starkare än i vilken nyhetsrapportering som helst.
Viktig inramning
- Det där hänger ju samman med det som jag alltid försökt göra. Text ser ut på olika sätt, en TT-text på ett sätt, en skolbokstext på ett annat. Men sedan tror jag också att själva inramningen betyder väldigt mycket.
Samtidigt blir just dessa vittnesmål ett starkt argument mot författarens alterego som är för den amerikanska invasionen av Irak.
- Egentligen handlar det ju om hur man skapar trovärdighet för en berättelse, och då svarar jag: med alla medel.
Inte heller när det gäller Babels torn, eller myten om språkförbistringen, om hur och varför människorna skingrades över världen med olika språk, ges några svar.
- Men hela boken handlar ju om en brist på kommunikation. Babels torn är ju vad vi lever i, med olika religioner och olika underrättelsetjänster som inte kan tala med varandra. Det är hela tiden något slags klickande.
<span class=color style='color:#BF0220;'>Berättelser som berör 11 september
Novellen "The mutants" ur samlingen "I am no one you know" (2004) av Joyce Carol Oates. Här skildras en ung kvinna som försöker överleva. En av få skönlittera berättelser som direkt skildrar en människa mitt i katastrofen även om Oates själv skrivit om filmen som mest lämpad för berättelserna om själva terrorattackerna.
"Extremt högt och otroligt nära" av Jonathan Safran Foer (2006). Om nioårige Oskar vars pappa dör i terrorattacken. Oskar hittar en efterlämnad nyckel och ger sig ut för att hitta ägaren.
"The terrorist" av John Updike (2006) som handlar om en vanlig amerikansk 18-åring som vänder sig till islam.
Även Michael Cunningham skriver om unga terrorister och deras dödslängtan i "Märkliga dagar" (2006).
"Lördag" av Ian McEwan. Om hur Irakproblematiken påverkar en välbeställd Londonläkares vardag.
Så jobbar vi med nyheter