Litteratur och annan litteratur
Brittmarie Engdahl
Foto:
Eftersom det är jag tänkte jag också att det där går över min horisont, här finns något att begripa som inte är för mig. Visst kan man säga att allting är skit, men det behöver inte jag få veta mer om, jag vill inte det, det är inte så jag överlever.
Så kom då plötsligt det här stödet av en tung litteraturvetare som Knut Ahnlund. Det var nästan mer än önskat. Jag hade tänkt att Jelineks bok kunde få hamna i den där hyllan på jobbet för "fritt att ta om du vill ha" och hoppas att förlaget inte skulle undra varför inget blev skrivet. Från början var det ju så att jag ville att ni, kära läsare, skulle få en anmälan och kanske ett lästips. Nobelpristagare har ju om man säger fått reklam. Det är spektakulärt, sånt media gillar. Dessutom blir man så nyfiken, filmen om den stackars - eller inte så stackars - pianofröken var hemsk men kändes ändå intressant.
Den här senaste boken, Glupsk, bjuder inte på någonting, bryter varje tanke man jagar, beskriver offer och förövare med samma, tja, visst är det väl hat? Tillsammans med ett bortskojande. Det räckte med de knappa 40 sidorna jag fick i mig. Den finns att låna för dig som blir nyfiken. Lycka till med att hitta andra kvaliteter. Nu kan jag åtminstone säga att jag och Knut Ahnlund inte gör det. Han har ju förmånen eller vad det är att tala från Svenska Akademien, å andra sidan har jag Folkbladet. Ha!
Pinter då? Tänk att jag trodde jag hade sett massor av Pinterpjäser, små dunkla saker på teatervinden när timmen var sen men inte! Ashes to Ashes, visst låter det bekant? Födelsedagen. Fastighetsskötaren. Hemkomsten. Men så var väl inte fallet, visserligen kan jag ha varit på någon annan vind, i en annan stad, men då borde jag komma ihåg än tydligare. Något på tv har det visst varit ändå, flera Pinter i rad.
Men mitt stackars gamla huvud är inte lika pålitligt som de där utomordentliga sökmotorerna på datorn där man får veta allt på en gång. Minnet slits.
Men bort med sluggande insinuationer. Pinter beskrivs som "arg ung man" och sådana kände jag starkt för under en (alltför?) lång tid. Ju argare dess bättre. Nu kunde ju han dessutom kanalisera sin ilska och dessutom verkar han ju ha hållit den vid liv under hela sin levnad. Så visst är han fortfarande mycket intressant. Nu lär det vara opposition mot Irakkriget som får honom att brinna.
Den Pinter-pjäs som spelades här i Norrköping för 33 år sedan var Gamla tider. Låter som en tanke, men jag hittar en gammal katalog från säsongen 71-72 och ser något annat intressant. 19 föreställningar under säsongen. Lillangruppen spelade Wernström. Det var barn- och ungdomsteater, länsturnerande och fast. Arnold Weskers Hönssoppa med korngryn. Brecht. Strindberg, Gogol. Musikal. Allan Edwall. Bland annat.
Det var en annan tid. Pengarna räckte till mer. Varför visste vi inte det då?
Så undrar jag bara vad Strindberg skulle ha sagt om den aktuella debatten om att dramatik inte är litteratur.
Stackars människor, kanske.
För att inte tala om förlagen som tror att Nobelpriset ska snegla åt deras lönsamhet! Pinsamt.
Så jobbar vi med nyheter