Sångaren Anders Fridén konstaterar att det blir lite snack och mycket verkstad när hans In Flames lockar storpublik till festivalens största scen. Med en kort speltid satsar den rutinerade orkestern på att klämma in så mycket musik som möjligt istället för att snacka.
Det tackar vi för.
Men visst hinner Fridén med att såga ölen som säljs på området, hylla ett slagen hjälte som var överdrivet berusad redan på tåget till festivalen och tillägna en låt till Dead Soul från Norrköping.
Men mest handlar det om älskad och välsvarvad melodisk hårdrock. In Flames levererar utan krusiduller och får omedelbart den taggade publiken med sig. Öppningen med ”Sounds Of A Playground Fading” och ”Where The Dead Ships Dwell” är stark och sen rullar det bara på. Mycket material hämtas fullt logiskt från sentida skivor för att smörja den yngre publiken, men undertecknads gamla luttrade rockhjärta blir som mest nöjt när gardet luftar äldre material.
”Embody The Invsible” och ”The Hive” passar utmärkt bredvid det nyare materialet och har stått emot tidens tand väldigt väl.
I det stora hela är det en dag på jobbet för In Flames och det kallt isande regn som drar in över Bråvalla halvvägs genom spelningen är knappast särskilt charmigt. Men en In Flames-spelning är aldrig tråkig och så inte den här kvällen heller.
Göteborgarna krattar manegen bra för Rammstein som skulle ta över festivalen en stund senare.