Lite skrot, ny historia och snäll ö
Foto:
Monteringsjobbet tog en halvtimme, men det tog nästan tre veckor innan någon stal den där billiga men utmärkta radion. Är det någon matematik där eller?
Man vet allt mindre.
Tog en liten sväng till gamla Östtyskland. Det heter Prora där Hitler byggde åtta hus, tillsammans fyra kilometer långa och många våningar höga, för sina trogna påläggskalvar där de skulle kunna fira någon sommarvecka och kanske träffa någon annan lika trogen som de kunde få nya små trogna och garanterat blonda små medarbetare med. Alla samlade för ideologisk träning.
Kusligt effektivt med utställning och allt, mest om tiden strax före kriget då judarna skändades på så många sätt. Husen är nu skrämmande monument. Aldrig blev de utnyttjade, historien tog andra vägar, idag flyttar konstnärer på olika nivåer in, det ser ockuperat och spännande ut här och där. Många turister, vad vet vi?
Ju mer man får reda på desto mindre förstår man.
För övrigt är det trevligt på den tyska landsbygden. Knappt en människa som pratar i mobil. Så trivsamt det är när man hamnar som lite "förr i tiden". Fast dom skulle nog inte gilla epitetet.
Slank också iväg till Öland. På två hjul. En riktig fuskcykling den här sommaren. Den svagaste vind, platt som en platta ligger ön där och såna där sevärdheter som s.k. flickor gillar finns på var 500:e meter och det är ju väldigt behagligt för den som inte vill väcka de benmuskler som sover. Som i det gamla öst finns också märkliga lämningar. Vill tacka damen i Gårdbys 80-åriga affär där inte en detalj påminde om nutiden. OK, utom filmjölken. Där levde hon, nästan jämnårig med butiken, i en egen värld. Stänga en dag, nej , det skulle aldrig gå, sa hon och gav oss skydd i skyfallet i sitt kök.
På Öland är inget svårt att begripa. Någon sa att från Färjestaden ser man ner till Ottenby och där finns inga överraskningar kvar. Fast det är inte sant. Cykelvägarna är alltid spännande.
Det nya tjusiga museet norr om Färjestaden, det som konstnärsparet Hydman Vallien låtit bygga - hur är det möjligt? Så vackert och spännande och åtminstone fullt av möjligheter och löften. Då undrar man - varför är det så himla svårt att få till Moderna museet? Så man vill gå dit och känna att det är ju kul det här.
Ständiga frågor.
Så var sommaren med sin spurt av fuktig värme nästan över. Eftersom kultursidan är tillbaka. Än kan vi gå utan strumpor och skor, men tidiga morgnar anas i luften en annan tid i antågande. Rätt mot mörker och drivis.
Kan bara instämma med 5-åringen som kan sin Emil: Gu" hjälpe mig!
Så jobbar vi med nyheter