Lite gammalt
Gossopranen som sjunger om hur de älskar sitt Killinggäng till toner av O Vaterland. Maria Lundqvist som klipper in sig i en rad kända filmer för att be om råd hur hon blir en bättre skådis.
Brittmarie Engdahl
Foto:
Höstens tv i övrigt är ångestskapande. Ska man se Spooks eller Spung eller kanske Snoops?
Några kolliderar också. Finns det någon såpa som är bra? Hur ska man veta om det kanske inte ens är någon enda som är värd ens billiga tid? De så kallade kvalitetsfilmer som någon gång visas spelar jag in för att se "vid rätt tillfälle". Högen växer.
Som historien om Speer. Det var annat den kvällen men jag kom hem mitt i och då hade inte videon satt igång. Den gör inte det ibland och jag har full förståelse för det.
Så då såg jag i alla fall andra timmen. Det var bra det, det var inte så mycket Hitler och jag må snudd på älska den där skådisen Holmberg, men vem kan spela Hitler? Det måste vara en omöjlig uppgift. Det lite bondsluga draget blev för mycket, galenskapen för fel, verkligheten måste ha varit mer elektrisk. Fast det kanske också är en myt. Vi såg filmad teater och den pjäsen togs hem av Philip Zandén.
Det måste vara de gamla 40-talisterna som sätter sina avtryck på höstens bokutgivning. Det var väldigt vad det vimlar av grågula foton på flickor med rynkade kjolar och rosett i håret och gossar med slipover. Så som vi såg ut på den tiden. Så minns alla och tycker det är så mysigt och man bara undrar om alla som inte är från den tiden tycker att det är lika kul. Åtminstone har jag ganska svårt att väcka nåt intresse när jag försöker berätta hur det var på den gamla tiden. Om det inte är tillsammans med nån som var med förstås. Oj vad vi kan prata på nåt parallellt vis och må bra då.
F.ö. handlar cirkus hälften av alla nya böcker om mat!
Inte ens den mest infekterade debatt räds Eder kultur att kommentera. Men av allt klokt som sagts om kungen och Silvia och deras arvtagare, saknar jag en del. En del som gör att jag feberaktigt ögnar igenom alla kungareportage, (nåja, åtminstone i Folkbladet), jag väntar nämligen på ett leende mellan kungen och drottningen.
Inte ens när hon höll ett improviserat tal till sin make då han fyllde år eller om det var nåt annat jubileum som regent eller så, såg han på henne och verkade känna igen henne.
Nä, tro mig, det är iskallt dom emellan. Mycket intressant.
Man skulle ju kunna tycka att dom har mycket att vara glada för, men de kanske tillhör det stackars rika folket som lider bakom den välordnade ytan.
Tur att man inte är prinsessa.
Så jobbar vi med nyheter