Lisa i oro

Lisa & Sluggo har inte något starkt symbolvärde, inte för den här anmälaren i alla fall.
Men Lisa måtte ha det för konstnären Irina Gebuhr, hon gör den gamla serieflickan aktuell. Hon dyker upp i många av hennes verk, även som tänkt vuxen. Det känns som meddelanden från en mellanvärld, både i tid och rum och skapar en viss oro, särskilt som omgivningen, de omgivande bilderna, är mycket söta.
Färgglada prickar vackra som skyar av såpbubblor och mönster från skir vit spets ingår i bilder av blommor i olika stadier av mognad. En del är så vackra så, men ganska insmickrande. Det slipper man i berättelserna om Lisa. Hon är ofta arg, finns vuxna omkring detta flickebarn som en kompis i litteraturen skulle kallat Prusseluskor, figurer som tycks förfasa sig, som har ett annat liv, som Lisa inte kan nå och säkert också värje sig emot. Eller kommer sig ilskan av att hon inte släpps in?
Hon är ju så arg på dom. Lisa hoppar, Lisa har fiskar i händerna - är det torskar? - Lisa blänger. Hon mår inte alls bra.
Lisa är säkert Irina, den som tröstar sig med nästan utblommade, älskliga kronblad.
Gebuhr arbetar också med masker i vissa bilder, detta farliga förfarande som man skulle kunna tolka som ytterligare avståndstagande.
Brittmarie Engdahl

Lisa i oro

Lisa, Sluggos kompis, brukade ofta ha ett utropstecken i sin närhet. Hon levde med sin vän i ett föräldralöst ingenmansland där den paranta och som jag minns, kalla, tant Fritzie stod för vuxenvärld, en viss om inte ordning så i alla fall en gräns.