Lindell & Eriksson
LISS ERIKSSON skulptur LAGE LINDELL måleri grafik Konstforum
En bronsfigur, "Siz 2, blå" av Liss Eriksson. FOTO: JUDIT ENGELHARDT
Foto:
Bara att inreda.
Den plastiska Lindell med sina utdragna figurer som verkar ila förbi, ibland så man bar ser delar av det levande, ibland i sittande, i samtal, men ändå på väg. I rena färger eller som i de tidiga, en rent sjungande vägg i svart och vitt.
Som med tanke på detta flyktiga väsen kommer Liss Eriksson in, han med skulpturerna, hans böjlighet är av annat slag, de står där och fångar upp men också så att de visar på en annan värld, ett annat sätt att se.
Och båda lika äkta, tydliga och riktiga.
Liss och Lage, de håller ihop.
Liss Eriksson som blev 81, berättar om människor, tillsammans och i ensamhet, Adam och Eva eller den sittande Siz, här är spänning och vila.
I medaljform är Stavhopparen och Fotbollsmål, cellisten sitter i ett eget rum, tunt som stråkar, antytt är själva musiken. Det stora Mårtenhuvudet är klassiskt, stabilt som ett fundament och ändå med starkt personligt uttryck. Några av de mindre skulpturerna får vi också se, liggande kroppar, här kan det snudda vid Lindells verk.
Lage Lindell blev 60 år, han förknippas ofta med sjukdomsbilderna från sin sista tid, han dog 1980. Hans bilder beskrivs alltid i termer av rytm och lek, visst är det så. Flöde känner man också, liksom en uttrycksnödvändighet.
Det mesta som visas nu är gouacher, många liknar skisser men det är också Lindells metod, avrivna blockblad eller hela tygsjok, han målar som virvlande, på väv lika gärna. En skiss som berättar om en offentlig utsmyckning är dock medtagen, en vägg i Umeå, människor, tillsammans.
Liss Erikssons skulpturer är bronser och reliefer, en mjuk flicka med katt är gjord i sten. Ett par medaljonger handlar om sport, Stavhopparen och Fotbollsmål. Hela serien med liggande kroppar visar mästerlighet.
Så jobbar vi med nyheter