Lind & Lind på spaning

Men nu är de unga och sökande och testar den där kulturföreningen Sandlådan (en Jacob) och de krokar i varandra på lite olika sätt. Linköping till exempel. Nu och då.
Från helgen håller de till i "Trean" som det tredje rummet i Konsthallen helt enkelt kallas. De hänger eller installerar sig, när vi kommer.
Jacob den äldre har en stor målning på väggen. Vardaglig, man söker något skrämmande, men det är bara en röd himmel som sprakar så att det ger värme. Annars är det bensinmacken, gatan, några hus. En man och en kvinna går. Den stora målningen utgör en del, den hör ihop med många mindre bilder i tusch, fint tecknade med utsparade linjer i vitt.
Jacob Lind talar om sökandet, om utanförskap, om människor som söker någon tillhörighet, öppna för alla röster, kan de skilja falska locktoner från andra? Hur ska man leva. Existensialismen i vardagens färger.
En svit foton är från filmen Easy Rider, nog så sökande individer att koppla ihop med hans tankar.

*********
Den yngre (kan det vara något år?) har gått in i science fictionvärlden med filmer som Matrix och andra som särskilt handlar om zombies. Människor angripits av något virusliknande, bortkopplade från meningsfullt liv men de fortsätter att leva på, som de gjort tidigare, mest med tomma gester och oavsett allt som faller omkring dom. Omkring oss.
De människorna finns på foto, manipulerade och/ sminkade, de är aliens, skrämmande.
Fast Jacob Lind säger att dom är lite gulliga, ungefär som oförargliga husdjur. De är de odöda, säger han. De har kommit igen. Men kanske hör de inte till dem som söker längre, bara är.
En människosyn som man skulle vilja diskutera. Det kan man göra på Sandlådan kanske.
Brittmarie Engdahl

Lind & Lind på spaning

De är namne och skiljer sig genom d.ä och d.y, som ena riktiga medeltidsstjärnor.