Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Lillan är inte som de andra barnen

När Lillan kom till jorden av Gunilla Boëthius
Regi: Leif Nilsson
I rollerna: Jessica Forberg, Kalle Heino, Jill Runestedt
Gästspel, Diagnosteatern på Östgötateatern

Mamma, pappa doktorn och det nya barnet, som inte är som de andra ... Kalle Heino, Jessica Forsberg och Jill Runestedt spelar många roller.

Mamma, pappa doktorn och det nya barnet, som inte är som de andra ... Kalle Heino, Jessica Forsberg och Jill Runestedt spelar många roller.

Foto:

Kultur och Nöje2004-02-19 06:00
En sån där! Dom har man ju sett på stan. Vet hur dom är.
En djupt besviken förälders första och oreserverade reaktion när han får veta att sonen är mongoloid.
Mamman vill inte leva längre, allt blir fel. Alla förväntningar krossas.
Om det berättas i pjäsen När Lillan kom till jorden. Teater Diagnos spelar tre kvällar på Teatervinden (sista ikväll) och publiken var människor som möter de här situationerna i sitt dagliga arbete.
I korta snabba skisser tecknas alla olika situationer upp, de som inträffar när föräldrar ställs inför fakta: deras barn har någon form av funktionshinder. Snabbt byter de tre skådespelarna roller, kuratorn, doktorn, mamman, pappan, vårdbiträdet.
För en del föräldrar en vandring mellan än den ena, än den andra. Ibland ges alltför brutalt raka besked, ibland för snirkligt inlindade.
Föräldrarna är alltid oförberedda här, är det verkligen det vanliga? I sin förtvivlan blottar de alla fördomar vi har, liksom i sorgen förnekar de, blir förbannade, vill inte ha, vill lämna bort, "ska den där få förstöra en hel familj!" Förtvivlans många ansikten.
Gunilla Boëthius har skrivit manus, materialet verkar kommet ur intervjuer och är övertygande realistiskt, trots att man vill tro att även ett barn med någon skada skulle bli lika älskat som andra från första stund.
En förälder skriver ett brev som visar något av problemet. Att vid ett möte med en insiktsfull vårdare äntligen få höra att det här är ett välkommet barn. Då kan mamman få det utrymme hon behöver, då kan hon ta emot sitt barn som hon ska.
Själviskhet, skam, "vad ska grabbarna säga", hon som till sista droppen försvarar sitt damp-barn med att "vadå, Einstein var väl inte heller normal?" Slitningar som uppstår mellan föräldrarna.
Det är gjort som ett högst levande och gripande diskussionsunderlag, full fart från början, man vänjer sig snart vid de snabba växlingarna som stannar upp ibland för sång och bälgaspel. När Lillan kom till jorden ...
Bra bruksteater, minsann inte bara för vårdpersonal.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!