NOMADERNA
Av Monica Wilderoth
Östgötateatern
Skådespelare och arbetsledare; Monica Wilderoth.
Skådespelare och co-worker; Krister Kern
Scenograf och co-worker; Magnus Möllerstedt
Skådespelaren och dramatikern Monica Wilderoth har återvänt till Östgötateatern med sin egen, nyskrivna pjäs Nomaderna. I sammarbete med skådespelaren Krister Kern har dramats iscensättning växt fram.
Dramat är i grunden ett existentialistiskt skådespel om livets grundläggande meningslöshet, att vi människor själva smittar ned oss med vår enträgna vilja att förstå vår existens, och att vi själva gör oss olyckliga på grund av detta. Men ur insikten om livets meningslöshet kan en möjlighet att få sinnesfrid växa.
Föreställningen rör sig endast runt ett par på en nästan helt naken scen, där endast den effektiva ljusättningen står för förändringarna i bilden. De båda anstränger sig igen och igen för att minnas och bena upp ett händelseförlopp tillsammans. Det verkar röra sig om att kvinnan varit otrogen, eller också är hela situationen en metafor för det omöjliga samtalet. Det visar sig direkt att parets minnen skiljer sig åt, och det verkar omöjligt att försonas. Istället korrumperas de båda av maktlös sorg, apati, svartsjuka och vrede. Ändå finns det ett stråk av en ömhet under de envetna försöken att gång på gång rekapitulera händelsen. De båda vill verkligen ta sig igenom krisen, men det de säger når inte den andra, berör inte.
Här finns, förutom den påtagliga kopplingen till Camus Sisyfos, tydliga influenser av det absurda dramat. Det rör sig en aggressiv uppgivenhet i samtalet som oavbrutet faller ihop som ett korthus i blåst. Här och där glimmar också en överraskande, bisarr komik till, mitt i desperationen, som när mannen går och hämtar ett manus för att ta reda på vad han ska säga.
Dramat känns oerhört autentiskt och levande, trots de svårigheter paret kämpar mot i uppgörelsen. Pjäsens kontext bär också på en motsägelsefull angelägenhet: Hur kommunicerar vi? Hur älskar vi? Det är en enerverande uppmaning till oss att, trots allt, tala med varandra, hur omöjligt det än kan upplevas, hur rädda vi än är.
Dialogen i Nomaderna är oerhört tät och effektiv, och detta förvaltar Monica Wilderoth och Krister Kern mycket väl genom ett dynamiskt, nästan självutplånande agerande.
