Lena med många ansikten
Moderlig, sorgesam eller svart i synen. Uttrycken är alla olika på Lena Cronqvists nya serie självporträtt. Ibland är hon en liten flicka med grått hår. - Varför det är så många av mig? Jag skyller på min dåliga fantasi.
Direkt självbetraktelse. Lena Cronqvist har för första gången målat en svit renodlade självporträtt. Foto: Galleri Bohman
Foto:
- Jag tänker på dem som målningar.
"Self-portraits" heter hennes nya bildsvit och utställning på Galleri Lars Bohman i Stockholm. Det är en generös utställning med mellan 20 och 30 målningar, två stora skulpturer i aluminium, flera mindre i terrakotta, gjorda av en av svensk samtidskonsts stora. I fyra år har Lena Cronqvist jobbat med utställningen, den första efter "Vita ark", bildsviten där hon skildrade den smärtsamma förlusten av sin make, författaren Göran Tunström.
Sammansatt
Den här gången har hon förskjutit perspektivet, tagit steget in i en ny motivvärld. För första gången ligger fokus på den äldre kvinnan i stället för på madonnor eller små flickor. Dessutom kallar hon bilderna självporträtt. Allvarliga, glada eller sorgesamma blickar de ner från väggarna. Som besökare får man genast en känsla av hur oerhört sammansatt en människa kan vara.
I ateljén har hon grimaserat framför spegeln, vänt och vridit.
- Jag har jättedålig fantasi när det gäller att hitta nya motiv. Självporträtt har jag ju gjort tidigare, men aldrig så renodlat som nu.
- Även om de inte är direkta spegelbilder tror jag många av mina målningar är självportätt i alla fall. Jag kan tänka mig att Mondrians målningar också var det.
Marionettdockornas överman
Dramatiska familjeskeenden återkommer i hennes målningar. Tidigare har hon låtit småflickor leka med clownaktiga föräldradockor - eller varandra. Sedan början av 90-talet har just flickorna varit hennes vanligaste motiv. Hon har målat utsatta barn och inte särskilt snälla barn. Bleka flickor ensamma på isen eller barn som hämnas på sina föräldrar.
Nu gör hon sig själv till marionettdockornas överman, till den som drar i trådarna och målmedvetet klipper sönder rödnästa clownföräldrar. Den som styr små flickor. Hon är allt annat än snäll mot sin egen spegelbild.
- Ska man vara det? Det är ju ingen annan som kan bli sårad.
- Jag har försökt bli av med flickorna, men jag tror inte det går så lätt. Jag vet inte varför men de poppar upp, de finns där ändå.
Fortfarande 12 år
I 40 år har hon varit aktiv konstnär, i första hand målare men också skulptör. Som 67-åring känner hon ingen stress eller rädsla för att inte hinna med.
- Det kommer nog. Men jag tycker inte att jag blir äldre än 12 år även om jag åldras fysiskt.
Nu väntar två månader i New York. Lena Cronqvist har hyrt ateljé och flyr Stockholmsutställningen för att istället börja arbeta med något nytt. Om det blir nya självporträtt vet hon inte.
- Alla utställningar blir till en punkt, ett avbrott. Sedan är det som att börja om från början.
- Jag smiter härifrån. Om jag skulle stanna skulle jag vilja gå hit varje dag och se vilka som är här. Man blir väldigt frustrerad och upptagen av vad som pågår, eller störd kanske snarare. Man får syn på sig själv på ett sätt som man kanske inte vill.Fotnot: Utställningen på Galleri Lars Bohman visas från idag till 19 februari. I dagarna släpper Bokförlaget Langenskiöld en samlingsutgåva av Gunnar Ekelöfs "Diwantrilogi". Lena Cronqvist har illustrerat dikterna med teckningar gjorda efter en resa till Indien 1992.
Så jobbar vi med nyheter