Legendarer utan lyft

Manfred Mann’s Earth Band (MMEB) har några år på nacken, närmare bestämt 37. Bandet bildades 1971 av keyboardspelaren Manfred Mann, en av två kvarvarande originalmedlemmar, den andra är gitarristen Mick Rogers. Och mycket 70-talskänsla bjuder man på, elpiano och orgel ligger ofta som fond och många gitarr- och moogsolon blir det. Kanske väl många gitarrsolon; Rogers lever inte riktigt upp till gitarrhjälte-rollen den här kvällen. Men Manfred Mann håller onekligen stilen med inspirerat spel.Vill man vara elak skulle man kunna kalla MMEB för ett lyxcoverband. Genom hela sin karriär har man tolkat andras musik, även om man alltid gjort det med finess. Under måndagskvällen fick vi höra några av MMEB:s hits genom åren: "Spirits in the night" och "Dancing in the dark" (Springsteen), "Redemption song" (Marley), "Mighty Quinn" (Dylan) och många fler. Ljudet i den lite mer än halvfulla De Geerhallen är helt ok och bandet är tajt och showen är bra upplagd men... det vill inte riktigt lyfta. Sångaren Noel McCalla (som för övrigt är den stora behållningen med sin stora röst) visar tidigt att han tycker att den sittande publiken är lite väl stiff och lyckas faktiskt till slut få igång både lite dans och allsång. Gruppen drar av låtarna kompetent och flera solistiska insatser är bra och McCalla är mycket bra men mitt slutintryck är ändå att det är väl mycket nostalgi, det tänder inte till. Support-akt var talangfulla 21-åriga Göteborgssångerskan Caroline Larsson med band som framförde fyra av sina låtar. Betydligt grötigare ljud än MMEB precis som det brukar vara med förband. Tajt, bra drag och inget fel på låtarna eller sången men heller inget himlastormande. Radiovänlig rock helt enkelt.

Information till våra läsare

Legendarer utan lyft