Lättsmält hjältesaga
***FANTASTIC FOURFilmstaden
Jessica Alba, Ioan Gruffudd, Michael Chiklis och Chris Evans reagerar på sina nyfunna krafter i filmen Fantastic Four. Foto: Scanpix
Foto:
Efter det tunga allvaret kring X-Men och Hulk, skräckstämningen kring Blade och det heroiska patoset kring tonåringen Spider-Man kommer nu Fantastic Four i en anda av lättsmält hjältesaga med älskvärd komisk självdistans. Ungefär som i Indiana Jones och James Bond. Tim Storys film är varken originell eller fulländad i handling, spel eller regi, men den har det gedigna underhållningsvärde och den precision i fototekniken man väntar sig av en Hollywoodfilm.
Superstark
Fantastic Four - Fantastiska fyran på den tiden man försökte lansera seriemagasinet i Sverige - är fyra forskare som utsätts för stark solvind, som muterar deras DNA och gör dem till övermänniskor.
En är osårbar och superstark, en vig som ett gummiband, en är en flygande fackla, en osynlig med förmåga att samla och rikta energi. Först måste de acceptera sina nya kroppsförmågor och sedan finna nya roller i livet.
Det sker i kampen mot deras revanschlystne, maktsökande arbetsgivare, som själv förvandlats till en elektrifierad metallvarelse.
Pojkaktigt leklynne
Det är samma anda som i Stålmannen, men till skillnad från hans okomplicerade rättrådighet är det här fråga om olika mänskliga reaktioner, från ideell forskarvilja till pojkaktigt leklynne och öppen bitterhet. Kvinnan i kvartetten blir samförståndets och förnuftets röst.
Mycket i filmen har vi sett förr, luftfärderna, jätteråkurren mitt i New York med stor förstörelse, skämten om superkrafter som ger ett lustigt intryck i jämförelse med vardagens prylar och begränsningar, övermänniskornas folkhjältestatus.
Bildstilen är densamma, glansig, färgstark, med överdrivna kameravinklar, snabba bildbyten och storskaliga effekter med brand, vatten, katastrofsituationer, allt för att förbluffa och överväldiga oss.
Marvels hjältar må ha olika personligheter och förmågor, men filmerna om dem blir rätt lika eftersom de är med om samma äventyr och pratar på ungefär samma sätt, slagfärdigt, självmedvetet och vitsigt, ett tilltal till en modernt medveten publik, främst tonåringar, men även andra som här kan höra ekon av både hjältens kvickhet och Woody Allen-typernas självbespegling.
En gladare X-Men
Fantastic Four är närmast en gladare sorts X-Men. Att förevisa gummi- och stenmännens och flygande facklans förmågor har inspirerat dem till de mest hisnande bildeffekterna, klart mer överraskande än X-männens krafter. Osynlighetseffekterna och nödsituationerna är ingenting särskilt.
Däremot finner filmen mycket av festlig komik i hjältarnas försök att anpassa sina kroppsförmågor till omgivningen. Ofta är skämten lågmälda och fyndiga, en fin kontrast till alla överdrifterna som hör till den moderna hjältesagan.
Så jobbar vi med nyheter