Latmask? Vem då?

Det krävs mod att inte planera. Att inte tänka längre än till nästa dag.
Det är en sak att tänka att "att det löser sig" en helt annan att verkligen leva efter det.
Jag har har lärt mig att det oftast gör det - löser sig alltså.
Vad gör det om inte räkningarna är betalda i tid?
Det kommer ett litet oskyldigt hot från Intrum Justitia, that´s it.
En tjuga eller två betalar jag gärna i straffavgift för att se den hyrda DVD-filmen en extra gång och behålla den i ytterligare ett par dagar. Och vad gör det om Oddset sprack och månadsbudgeten med den en knapp vecka in i den nya månaden? Turen vänder och det är ju stormatcher hela helgen.
Nej, det är skönt att kunna slå i från sig problem och måsten med en enkel axelryckning.
Min omgivning tvingas oftast ta smällarna av min..ska vi kalla det nonchalanta livsstil.
- Farsan jag måst vara hos tändläkaren om en kvart, du måste skjutsa mig.
- Men jag jobbar. Hur länge har du vetat om det här.
- Nån månad, men skit i det nu. Jag ska vara där om tio minuter...
Jag och en polare begav oss till det stora landet i väst förra året vid den här tidpunkten.
Vad vi hade för plan?
Ha kul och inte ha någon plan.
Under tre veckor tog vi dagen som den kom, och när den inte kom väntade vi lite till.
Jag är medveten om att jag är mycket nära att läggas i ett fack stämplat "slacker" eller "latmask". Men jag bestrider: det är inte vad det handlar om. Det handlar om att ta dagen som den kommer. Vad spelar det om jag blir en minut sen (så tänker jag inte när jag jobbar sportchef Thapper och chefredaktör Sandberg)?
Jag kommer när jag kommer.
"Du är placerad i telefonkö, var god vänta".
Ja, till i morgon då jag ringer igen - om jag hinner.
Jag har försökt att spåra varför det blivit så här.
Min främsta teori baseras på kompiskretsen.
Lånar man en platta eller ett plagg från någon av polarna är det inte garanterat att man lämnar tillbaka det man lånat.
Oftast krävs det att man får gå hem till vederbörande och plockar hem de saker man tycker sig känna igen.
Dessa relationer kommer garanterat att ställa till det om man skaffar nya bekantskaper.
Det gör det oftast med mina föräldrar.
Morsan förväntar sig - konstigt nog - att få tillbaka varje matlåda, strumpa och krona som jag lånar.
Jag svarar att jag lämnar tillbaka allting nästa gång vi ses...
...eller gången efter det.