Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Låtarna göms undan i ett konstant sväng

Foto: Jessica Gow

Kultur och Nöje2009-03-21 03:00
Mikael Mjörnberg
Egentligen känns det som en ganska konstig kombination. Timbuktu och hans ofantligt skickliga kompmusiker Damn på Otten. Musikalisk ekvilibrism och en glödande kärlek till konsten mitt på ett köttpalats där åtminstone hälften av publiken kastar lika lystna blickar på sina gelikar på golvet som mot scenen. Det känns konstigt på något vis.Men så har ju Timbuktu alltid varit en artist som överbygger barriärer och som får konstiga kombinationer att framstå som självklara. Han har tagit sin svängiga korsning av hiphop, reggae och allsköns subgenrer till dessa rakt in i folkhemmet och blivit den lille mannen på allas läppar.Att vara folklig och musikaliskt intressant på samma gång är en svår balansgång som han bemästrat till perfektion. Det framstår rent av som den naturligaste saken i världen att den färgsprakande och smått extrema lille rapparen gått och blivit något så vardagligt gråglåmigt som registrerad socialdemokrat.Därför är en detalj som att gruppen uppträder framför djbåset där kvällens plattvändare förstrött tittar på med en blick som undrar om de inte är klara snart så att han får spela sina discoremixer av Ace of Base inget som helst problem. Har Timbuktu klarat allt det andra är det klart att han fixar att göra musikparty även av Otten.Att Timbuktus yttersta styrka alltid varit liveframträdandena är ingen nyhet och anledningen till att det är så är i mångt och mycket Damns förtjänst. Det finns inte en låt som det här gänget inte kan göra till en svängorgie och det är precis vad de visar den här kvällen. Halsbrytande rytmiska övningar frontalkrockar med rymdsynthar, dragspel och delikat blås när Timbuktu och Damn bjuder på nya arrangemang av både gamla och nya låtar. Här kan vi snacka om ett band som verkligen får det att rycka i benen.Svänget är konstant.Mitt i den musikaliska ekvilibrismen och de spelglada utsvävningarna försvinner dock låtarna. Hela konserten blir som ett enda långt uppsluppet sambatåg där kompositioner glider in och ut ur varandra utan egentliga gränser. Visst, givna hits som "Alla vill till himmelen men ingen vill dö" och "Det löser sej" (som precis som vanligt gästas avSupreme) sticker ut, men annars är mattan ganska konstant efter inledningen med nya smockan "Välj mej".Det är ingen större brist, det är ändå gunget och den ohämmade energin som gör Timbuktu till en lysande liveartist, men jag hade önskat ett lite större fokus. Vandringar i publiken och spexiga blåslån från Star Wars i all ära, men det finns mer att plocka ut ur yrvädrets låtmaterial.Ändå. När ensemblen avslutar med en av sina sällsynta lågmälda kompositioner är publiken så fängslad att de för några minuter glömmer bort att spana efter nästa erövring på dansgolvet. Så mycket mer bevis än så på att Timbuktu vann även på Otten behövs väl knappast.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje