Läsvärt om kvickhetens kung
Foto:
Först var det Frankrike som fick svensk polis att förbjuda en sketch där Europas statsmän spelade klädpoker hemma hos Marianne. Sen var det Tyskland som fick vår överhet att agera. Per Albin ringde Karl Gerhard och sa:
- Dom tycker inte om den trojanska hästen som det sjungs om i direktörns revy. Dom vill ha den struken.
När polischefen strax därpå ringde frågade Karl Gerhard:
- Är det Hästapo?
Sången blev förbjuden som förargelseväckande. Det var den ju - för tyskarna som nu fick hjälp av Sveriges regering. Karl Gerhard blev inte svaret skyldig. Han gjorde om kupletten så att en refräng slutade:
det är den välkända hästen från Troja
som Per Albin kan kalla för SIN KAMP.
Respekten för Hitler var utbredd hos den svenska överklassen. KG kämpade emot. När Europafilm började kräva arierintyg för att engagera en skådis döpte KG om bolaget till Neuropafilm.
Det här är en mycket roande läsning. Sagan om fosterdottern Fatima är söt och gripande. Uppbyggligt är att se hur Karl Gerhard höll på sin frihet som diktare och drev med alla som han tyckte förtjänade det. Inte bara Hitler och Göring, vårt nazianstuckna kungahus och våra storkapitalister utan också diktarkolleger och inte minst pressen: Den som inte duger till direktör kan alltid bli chefredaktör för Svenska Dagbladet.
Då som nu fanns det minoriteter som gjorde protestaktioner och krävde censur. Nazister försökte hindra folk från att köpa biljetter till Folkan och kallade personalen för judelakejer och bolsjevikpatrask. Danska och norska flyktingar hotade KG med repressalier om han lät Zarah Leander medverka i en revy.
Karl Gerhard föddes 1891. Som så många andra begåvningar vantrivdes han i skolan. Han avbröt sina studier för att gå till teatern. Han ville bli dramatisk skådespelare men drogs allt mer åt revyhållet.
Berättelsen är spännande. Hur ska nästa revy bli mottagen? De flesta gör succé. När någon blir en flop skriver alltid någon recensent att Karl Gerhard är slut. Men han jobbar vidare, natt och dag tycks det. Han dras med dåligt hjärta men håller igång till 1964 då han avlider. I tal på begravningen sa Erland Josephson:
- Din död är en oersättlig förlust, ja den känns nästan som en fara?
Faran måste ha varit att den satiriska revykonsten skulle dö med Karl Gerhard. Så blev det också närapå. Vi har haft Tage Danielsson som apropå 1 maj frågat vad det är för mening att gå om man inte vet vart man ska. Vi har haft radiogruppen På Håret som efter Palmemordet sjöng på toner ur Glada Änkan. Vi har Blå Häst i Norrköping och drift med kungahuset i TV4, men vad mer?
Vi som hängt med från det tidiga 1900-talet och upplevt den melodiösa schlagerns och den friska satirens tid, vi kan sakna en estradör som Karl Gerhard och tänka oss vad han skulle ha kunnat sjunga om skadegörare som t ex George W Bush. Kanske detsamma som om Mussolinis son Bruno vid anfallet mot Abessinien:
Han gläder sig barnsligt åt var invalid
han är ett bedårande barn av sin tid?
Eller vad han skulle haft för kommentarer till de rondellhundar som i dag ska gå i mullornas koppel. Ni som saknar revykonst med klös och mening, läs den här boken!
Så jobbar vi med nyheter