Läsvärd bok som kryllar av människor och händelser

Några tidskrifter framhärdade, men de har nu antingen försvunnit eller slutat köpa noveller. Och när det inte finns efterfrågan slutar författare skriva noveller. Detta diskuterar Gunder Andersson i den här novellsamlingen som därmed också blir en viktig debattbok. Han skriver i ett efterord att han hör till de sista författarna som hade fackpressen som viktig inkomstkälla. Dit hör även undertecknad, som i klarabohemernas efterföljd på 1940- och 1950-talen kunde tjäna ett par hundra kronor på en novell men sen slutade skriva sådana när de sista tidskrifterna som SIA, Metallarbetaren och Sjömannen gav upp sina kulturella ambitioner. Gunder Andersson har inte gett upp. Han är vårt lands kanske främste novellist. Han kan berätta en upprörande historia på två sidor (som var Metallarbetarens novellformat) eller skriva en kortroman på tjugo sidor. I den här boken har han samlat ett trettiotal noveller av olika längd, en del tidigare publicerade, några nyskrivna. Det blir en bok som kryllar av människor och händelser, kärlek och hat, död och liv, åldringars relationer, ungdomars kamp för delaktighet och människovärde - ett material som kunde ha räckt till ett antal romaner men som här generöst serveras i korta berättelser på tillsammans tvåhundra sidor. En mycket läsvärd bok således. Men också en påminnelse om att det funnits en tid då värdefull litteratur tog den plats i vår vardag som nu upptas av likgiltiga tv-såpor. Att Tomas Lindelöw med sitt lilla förlag i Göteborg gett novellen möjlighet att överleva när fackpressen sviker är något att glädjas åt.

Läsvärd bok som kryllar av människor och händelser

Det fanns en tid när fackförbundspressen publicerade noveller och var en viktig inkomstkälla för författare. Fackföreningsrörelsens intresse för novellen dog ungefär när Ivar Lo gick ut tiden.