Läsupplevelser av ovanligt slag

Schori har också en lång socialdemokratisk partikarriär i ryggsäcken. Böckerna är väldigt olika.Framförallt är det två helt olika självbilder som speglas på textsidorna. Schoris bok handlar i allt väsentligt om Schori. Amneus bok handlar om Irak. Jag läser båda böckerna med förtjusning. Pierre Schoris (ofta försmådda) ego har en fascinerande dragningskraft på mig. Kretsen av stora egon, som har förmågan att väva in dramatiska världshändelser i sina egna göranden och låtanden, är inte särskilt stor i den svenska politiken. Om Carl Bildt är mästaren och Anders Björck lärlingen så är Pierre Schori gesällen i denna egocentriska konstart. Varje sida i boken är fullmatad med namn på den globala och svenska politikens toppfigurer. Det är jazzkvällar med "Kofi", luncher med "Solana", möten med "Arafat", telefonsamtal från "Anna" och verbala utskåpningar av "Göran" och av "Bush". Det känns ungefär som att läsa en spegelvänd upplaga Carl Bildts blogg. Kul läsning. inget snack om den saken. Men som sagt; perspektivet "jag och världen" är något väl smalt. Ett centralt tema i Schoris bok är den hemligstämplade depesch som han i augusti 2004 sände till dåvarande utrikesminister Laila Freivalds. Schori inleder sin slutrapport som FN-ambassadör med ett långt citat från Charles Dickens bok Två städer: "Från hoppets vår till förtvivlans vinter".I rapporten ger Schori sin bild av det diplomatiska spelet inom FN och mellan FN och USA som föregick invasionen av Irak. Pierre Schori är en klassisk, europeisk, vänsterliberal FN-vän. Citatet från Dickens är en god illustration av Schoris uppfattningar om såväl dagens USA som om krisen inom FN. Irak som land och irakierna som folk är däremot märkligt frånvarande i Schoris bok. Hos Henrik Amneus gäller det omvända. Han skriver: "Intresset knyts nu alltmer till de irakiska politiska och religiösa ledarnas förnuft och ansvar. Jag menar att denna faktor inte uppmärksammats tillräckligt i den svenska debatten, där skulden för alla missförhållanden ofta faller på amerikanarna. man glömmer att det irakiska folket i två allmänna val klart gett uttryck åt sin önskan om en annan tingens ordning än den som Saddam Hussein tillhandahöll under 25 år. Förutsättningarna finns, en ny början är anvisad." Och han fortsätter: "I ett kortare perspektiv får irakierna nöja sig med en grov sammanjämkning av gruppintressen och sträva vidare mot en högre grad av försoning längre fram." Amneus bok är rik på historiska referenser till dagens situation. Han ser kritiskt på delar av den amerikanska invasionen och han tillhör inte dem som anser att USA måste stanna kvar för "evigt" med trupper i landet. Men han anser sig vara förmögen om att kunna ha "två tankar samtidigt i huvudet". Kritik mot somligt i USA:s agerande i Irak kan faktiskt förenas med uppfattningar om att invasionen av främmande trupper också kan ha haft något gott med sig. Han skriver att amerikanarna har "störtat en inhemsk tyrann" och att en "skev maktbalans där den sunnimuslimska minoriteten dominerat har rubbats". Sist men inte minst konstaterar Amneus att Irak inte längre utgör ett militärt och säkerhetspolitiskt hot för sina grannar i regionen. Som sagt. Läs de här böckerna. På olika plan ger de oss kunskaper och läsupplevelser av det mer ovanliga slaget.

Information till våra läsare

Läsupplevelser av ovanligt slag

Det är intressant att samläsa två böcker som i vart fall delvis behandlar samma ämne. Henrik Amneus har i två omgångar varit svensk diplomat i Bagdad 1965-67 och 1988-91. Pierre Schori har varit svensk ambassadör i FN 2000-2004.