Avskalat, naket, stegrande, fullsatt och alldeles typiskt Lasse. Så kan nog Lars Winnerbäcks turnépremiär i Cloetta center i Linköping bäst beskrivas.
Men det är just där i början, när det enbart är artisten ensam med en gitarr på scenen som Linköpingssonen gör sig som bäst.
En varm röst som skär genom luften som en skållhet kniv genom smör med nyskrivna ”Vi åkte aldrig ut till havet”.
Men den som varit på några spelningar med allas vår Winnerbäck kan känna igen känslan av att han är något distanserad till en början.
Så kändes det även under fredagens spelning. För trots en stämningsfull inledning från naken röst till full uppbackning av bandet så kändes första delen av konserten något trevande.
Kanske på grund av nervositeten som Lasse så många gånger påtalat. Kanske på grund av att skivan ”Hosianna” ännu inte etsat sig in i huvudet på lyssnarna. Kanske var anledningen att mellansnacken denna gång var mer eller mindre obefintliga, eller åtminstone kraftigt bantade. Något som Linköpingspubliken annars blivit bortskämd med genom åren är ju anekdoter från Lasses uppväxt i Vidingsjö med omnejd.
Men med nytt material från ”Hosianna” blandat med klassiker som ”Min älskling har ett hjärta av snö”, ”Ingen soldat” och ”Mareld” lämnar Lasse ingen besviken. Som så många gånger förr lyfter Winnerbäck bit för bit och avslutar riktigt starkt. Och en sak är säker: hos Linköpingspubliken har Lars Winnerbäck alltid en plats att vila.