Läsning på vägen bortåt

Samtal mellan medelålders kvinnor är en titel som hejdar min blick. För oss 38 plus står det sedan.
Undrar hur man ska beskriva sig, överålder plus kanske. Slutförvaring eller det där gamla Final solution kommer också för en. Jag som tänkte börja buggkurs.
Att göra en sammanfattning av bokförlagens gemensamma katalog är inte möjligt, man kan bläddra och säga att "det verkar inte va nåt" eller tvärtom, känna hur pulsen ökar, att så förfärligt mycket verkar intressant och spännande och man vet att man kommer att hinna med tre-fyra stycken kanske, åtminstone av de mer ambitiösa utgåvorna, sen kommer nästa katalog.
Det är ur bokkatalogen vi beställer allt som kan intressera oss, vi som gillar läsning och har förmånen att skriva om det ibland.
Bara att svälja att det mesta kommer att gå en förbi. Även om man har all tid i världen.
I vår kommer i alla fall en ny Nesser, en ny Torgny Lindgren, Kallifatides, Majken Johansson, boken om Elsa Beskow, Linn Ullmans nästa, och gamla finesser som breven Stig Dagerman skrev.
Vi hittar debutanter som alla hoppas ska röja på barrikaderna och säga oss något nytt om vår tid, den som orkar kan kolla om gamle Lars Gustafsson har några tankar från sin horisont.
Det finns många titlar som luras, Pippi & Sokrates handlar om Astrid Lindgrens värld och Pölsan, det vet man, kommer att rymma livsvisdom.
Mer om Selma, nu av hon som kanske vet mest, Vivi Edström. Hoppas någon vill beställa den, för böcker som man inte hinner läsa vill man ju ändå läsa om, eller hur?

I sanningens namn kan man också undra över allt som ges ut som inte låter lockande alls. En bok som heter Att göra sitt bästa (jaha?) Sju gyllene regler för en lycklig kärleksrelation (bara sju?) men det är klart, titeln kanske ger någon en kick och lust till fördjupning i ämnet. Perspektiv på sociala problem. Teorier och synsätt. För att inte tala om genren som handlar om hur man blir en bättre människa med hjälp av örter, av skratt, av blommor, av speciella tankar, av nötter eller fibrer eller blad eller - OK då - passion.
Om allt finns en bok där man får läsa hur man ska bete sig.
Jag hoppas vi får plats att berätta både om debutanter och diktare, kanske samma ena, men alltså, inte bara om de mest omtalade och -skrivna.
En brokig skara på och i närheten av Folkbladets redaktion kastar sig just nu över utbudet.
Vänta ni bara.

Vänsterledaren väser: män. Samtidigt som hennes ögon smalnar och mungiporna fördjupas. Då känner man sig skyldig, som en man kanske. För tänk om hennes kollegor Svensson, Persson eller Leijonborg fräste på samma sätt om kvinnor. "Dom där som jämt och samt ska bestämma och styra och vara morsiga och har lagt beslag på vissa områden av samhällslivet och förkväver oss i sina pyntade hem."
Det är bara inte möjligt.
Jorå, vi ska lydigt se upp med karlarna även om de befinner sig allt längre bort, men det finns sannerligen tjejer att se upp med också. Inga namn Gudrun, heja på i alla fall!