SkÄdespelaren Tom Hanks blev en av de första superkÀndisarna att drabbas av coronaviruset. Efter milda symtom och med "en dag i taget"-mentalitet kunde han och hans smittade fru Rita Wilson tillbringa karantÀnen i ett hus de hyrt i Australien tills symtomen avtog.
NĂ„gon som tvingades till en betydligt lĂ€ngre paus frĂ„n all form av social kontakt Ă€r Tom Hanks rollfigur Chuck Noland i filmen "Cast away" frĂ„n 2000. För att behĂ„lla förstĂ„ndet pratade denne med en volleyboll som han ritat ett ansikte pĂ„ med sitt eget blod â nĂ€r han inte slog ihjĂ€l tid med att försöka överleva förstĂ„s.
Det var författaren Daniel Defoe, som i 1700-talets upplysningsanda med tro pĂ„ mĂ€nniskans förnuft och kunnande skrev "Robinson Crusoe". Det inspirerade till flertalet böcker och tv-program om mĂ€nniskans förmĂ„ga â eller oförmĂ„ga â att inte bara klara livhanken i vildmarken utan att Ă€ven överleva utan postvĂ€sende, personsökare, telefon eller snapchat (eller vad som för tillfĂ€llet Ă€r populĂ€rt i kommunikationsvĂ€g). Ibland blir faktiskt de sociala kontakter som finns pĂ„ de fiktiva öarna förödande för vissa litterĂ€ra figurer, till exempel i William Gouldings dystopiska roman "Flugornas herre" frĂ„n 1959, nĂ€r de brittiska skolpojkarna börjar vĂ€nda sig mot varandra.
Sex och fest
I Harry Martinsons rymdepos "Aniara", filmatiserat 2019 av den Guldbaggebelönade duon Pella KĂ„german och Hugo Lilja, hamnar ett rymdskepp med emigranter ur kurs och Ă„ker planlöst ut mot ett oĂ€ndligt ingenting, utan hopp om att Ă„terförenas med resten av mĂ€nskligheten. Likt dagens planteringsboom försöker passagerarna nĂ€rma sig grönskan. I filmen sker det genom kontakt med den allvetande datorn Mima, som kan Ă„terskapa ett naturlandskap i mĂ€nniskornas huvud â den verkliga naturen har redan förstörts med kĂ€rnvapen och gifter.
Men efter ett tag orkar Mima inte bÀra insikten om mÀnniskans alla illdÄd mot naturen, och sjÀlvdör. DÄ börjar passagerarna i stÀllet söka mening i fest, sex och religion, tills allting Àr över och de sista resterna av mÀnniskokroppar svÀvar runt i ett tyngdlöst universum.
Ett osynligt hot
I populÀrkulturen finns det gott om skildringar av virus och osynliga hot som riskerar mÀnniskans överlevnad, dÀr huvudpersonerna mÄste sÀtta sig sjÀlva i sÀkert förvar med stor distans frÄn det som brukade kallas vardag. I zombiefilmer som "28 dagar senare" hinner rollfigurerna knappast reflektera över ensamheten och oÀndligheten, dÄ nÀstan varje scen Àr en adrenalinpumpad kamp för att ta sig till en plats dÀr det enligt ryktet ska finnas ett skyddsrum.
I den omtalade Netflixfilmen "Bird box" frĂ„n 2018 tvingas Sandra Bullocks rollfigur att lĂ„sa in sig i ett hus, eftersom ett övernaturligt monster fĂ„r mĂ€nniskor att ta sina liv â likt coronaviruset gĂ„r hotet inte att se med blotta ögat.
I filmen Àr hon isolerad med tvÄ smÄbarn och mÄste bunkra mat pÄ ett sÀtt som Àr betydligt farligare Àn de brÄk som uppstod vid toalettpappersbalarna i slutet av mars. Likt i "Cast away" och "Aniara" tillbringar huvudrollsinnehavarna tiden med att efter bÀsta förmÄga efterlikna nÄgon sorts "livet före"-situation, dÀr man fortfarande kunde klÀttra i trÀd och umgÄs med kompisar.
En mildare variant av virusskildring sker i "Barn av sin stad", dÀr författaren Per Anders Fogelström i förbifarten beskriver hur August Bodins fosterpappa agerar nÀr han fÄr symtom under slutet av 1800-talet i Stockholm: "Influensan hÀrjade svÄrt i staden och krÀvde mÄnga dödsoffer. NÀr Fredrik Bodin kÀnde hur han höll pÄ att bli förkyld blev han mycket orolig för sin hÀlsa och skyndade till sÀngs." Exemplariskt, utifrÄn rekommendationerna frÄn dagens FolkhÀlsomyndighet.
"High all the time"
Men att kÀnna sig ensam behöver inte vara sammankopplat med avsaknaden av mÀnniskor. Ett vanligt sÀtt i populÀrkulturen att glömma, eller i alla fall fördröja ensamhetskÀnslan, Àr att ta till flaskan och ge sig ut i natten. Tove Lo:s succéhit "Habits" följer en person som siktar pÄ att vara hög hela tiden för att glömma att hen blivit lÀmnad. Men trots att Tove Lo i musikvideon besöker klubb efter klubb och hÄnglar runt, hamnar hon alltid grÄtandes pÄ en sunkig krogtoalett. Knepet funkar kanske Ànnu sÀmre just nu, dÄ beteendet gÄr emot rekommendationerna om social distansering. Kanske finns det ocksÄ en anledning till att hon inte sjunger att hon ska var hög hela tiden, ensam i sin lilla etta.
Ăven i Robyns "Dancing on my own" fortsĂ€tter dansgolvssessionen trots den ensamma huvudpersonens krossade hjĂ€rta: "But I'm not the girl you're taking home, I keep dancing on my own". Simon & Garfunkel gĂ„r dĂ€remot i en annan riktning i "I am a rock" frĂ„n 1966, dĂ€r duon konstaterar att de har böcker och poesi som skydd mot ensamheten.