Mustasch är ett av landets mest frekventa liveband. De turnerar så hårt och så ofta att om man gillar Mustasch då har man sett Mustasch. Det är knappast särskilt många i Flygeln den här kvällen som spanar in Göteborgsgänget för första gången.
Det innebär också att det kommer större krav på variation. Den greatest hits-show med tunggungande riffnummer som Mustasch gjort till sin överraskar knappast någon längre.
Därför känns det som ett skapligt fräscht grepp att gruppen ägnar konsertens första halva åt att bränna av hela nya skivan "Sounds Like Hell, Looks Like Heaven" från första ton till den sista.
Synd bara att det är en skiva som inte är särskilt bra.
Visst, inledande "Speed Metal" är en fräsig stänkare, "It's Never Too Late" en oortodox liten hårdrocksbit och "Destroyed By Destruction" klädsamt knallhård, men merparten av den tid gruppen ägnar åt sin senaste skapelse känns mest som en småseg transportsträcka. Den är helt enkelt inte tillräckligt intressant för att hålla för ett dylikt framförande.
När de nio spåren och det tillhörande outrot "Northern Link" tröskats igenom blir det dock åka av. Då dammar Mustasch av de gamla hitsen och då vaknar publiken också till.
Det är svårt att värja sig mot dansgolvsvältare som "Down In Black" och "Bring Me Everyone". Klassskillnaden mot de nyss avklarade nymodigheterna blir plötsligt väldigt uppenbar.
Anmärkningarna till trots är det en tjusig rockshow som kavlas ut. Riff-Ralf Gyllenhammar predikar ystert om att det är alkoholintag som gäller en lördag som denna och bedyrar gång efter annan hur viktigt han tycker det är att möta fansen för att signera prylar efter spelningen. Bandet levererar tight och med pondus och ljussättning är oerhört tjusig. Varje liten ton eller litet trumslag tycks accentueras ev en specifik lampa. Ljusshowen är något utöver det vanliga.
Men när fläskläppsduon "I Hunt Alone" och "Double Nature" knyter ihop kvällen till publikens stora jubel är känslan ändå att Mustasch får vara hur förutsägbara de vill. Jag föredrar en potent greatest hits-show utan överraskningar framför att behöva vänta på godiset bara för att orkestern prompt vill spela nya låtar.