I lördags i Linköping och i lördags i Pattaya. Same same, but different om man säger så.
Jag spelade med mitt band Lana & The Papas på en restaurang i Linköping. Äldste sonen spelade på en festival i Thailand.
Min dag såg ungefär ut så här: Sov till kl 10. Frukost på sängen i form av en macka. Hann sedan röja lite hemma, då finfrämmandet från storstaden, en gästande pianist, skulle sova över.
Kl 12 skulle instrumenten roddas, ja sättas upp alltså, och efter det klämdes en hundpromenad in i solen.
Fortsatte med en kopp kaffe ihop med bandet, som landat hemma hos oss i soffan vid 14.30. Där kördes alla nya låtar igenom, innan det var dags för soundcheck på restaurangen och rep med de fantastiska Körslagsartisterna Frida Knutson, Kevin Lehnberg och Noelle Barton, ni vet från Team Hoffsten.
Men tillbaks till lördagens parallella gig på var sin sida av jordklotet. Hur såg sonens dag ut? Tja, han sov garanterat länge och hans frukost var förmodligen något finare än min. Bor man på lyxhotell får man lite mer än en rostad macka. T ex massor av exotisk frukt. Och man kan väl anaatt han passades upp lite mer. Han behövde garanterat INTE röja upp på sitt rum själv.
När mitt band laddade upp här hemma med att rodda och repetera, då låg sonen i solen på en strand och laddade för kvällen ihop med sina bandpolare, med läskande smoothies i glasen. Detta medan någon annan fixade scenen åt dem.
Vi klev upp på våra respektive scener ungefär samtidigt, men det var några små, små detaljer som skilde våra konserter åt har jag förstått.
De framförde fyra låtar, vi gjorde 25. Men svettades ungefär lika mycket eftersom det är 40 grader varmt i Thailand, medan vi jobbade upp värmen i strålkastarnas sken och trängseln på scenen.
Vår scen var kanske 3x5 m deras 30 x 50 m. Deras publik var 30 000 unga tjejer som skrek hysteriskt framför scenen., medan vi hade sådär 29 920 färre i vår publik. Och något äldre klientel som gärna satt vid sina bord, och som kanske inte lät riktigt lika mycket som de unga tjejerna, men som ändå var väldigt entusiastiska.
Så ok, ja, liiite skillnad var det., men ändå inte sååå stor väl?
Gig som gig liksom.
Till saken hör att förbandet till oss skulle varit just den äldste sonen.
Så döm om min förvåning när han meddelade att han var tvungen att hoppa av uppdraget eftersom hans Europeiska pojkband The United, hade fått ett gig i Thailand. Samma kväll. På Pattayafestival.
Jag kan inte riktigt förstå varför sonen valde bort ett härligt kylslaget Linköping, och att få spela med mamma pappa, mot Pattaya. Märkligt!
Som ni ser leverhan och jag våra liv på nästan samma sätt?hm, nåja?
Hur som helst, efter Thailandsfestivalen åker The United på promotionturné ut i Europa och den 3 april landar de på IKANO-huset i Linköping. (Och där får jag väl motvilligt erkänna att våra liv går isär. Någon sådan turné är inte inplanerad för mitt band, men vänta bara!)
Är du nyfiken på hur de låter tycker jag absolut du ska ta dig en lite tripp dit. Annars spelar säkert Lana & The Papas på något hak någonstans, någon gång, om du hellre föredrar det.
