LaGaylia äger scenen

LA GAYLIA & JAN LUNDGREN TRIO

Plats: Crescendo

Datum: 19 september

Betyg: 5

När det återstod en halvtimma till LaGaylia och Jan Lundgrens Trio skulle starta, var konsertsalen redan fullsatt! Säkerligen fanns det flera som mindes konstellationens senaste besök och ville ha en dos till.

Det började med ?pang på rödbetan? direkt i en rivigt gungande ?I´m Walking?. Sedan spelade det ingen roll om LaGaylia sjöng ballader, soul a la Marvin Gaye eller traditionell jazz, publiken älskade henne oreserverat och kravlöst.

Få artister har sådan charm och direktkontakt med sin publik som LaGaylia. Hon småpratar ömsom med publiken och ömsom med Jan Lundgren som sitter vid flygeln och ser nästan blyg ut. LaGaylia verkade allt annat än blyg. Hon flirtade med sina beundrare och stod inte stilla många sekunder. Att säga att hon ?ägde scenen? är en underdrift. En bit in i andra set, efter en mustig ?Chain of fools?, konstaterade LaGaylia att musiken bara ökade hennes energi. I Marvin Gayes soulklassiker ?What´s goin on? från 70-talet trollband hon publiken i nästan tjugo minuter. Efter det trodde man inte det kunde bli bättre. Då kom en gammal soulballad, ?Jean?, från samma årtionde. Det var svettigt att vara publik den här kvällen.

Redan i den första balladen, ?I´m all smiles? märktes LaGaylias släktskap med en ung Sarah Vaughan. Frasering, intonation och sättet att berätta ?storyn? kändes igen, liksom yvigheten I standardlåtarna ?Our love is here to stay? och ?The shadow of your smile? blev släktskapet än tydligare. Och sämre förebilder kan man ju ha.

Jan Lundgren vid flygeln kunde konstatera att samkör man med LaGaylia, får man finna sig i att spela andra fiolen. Det spelar ingen roll hur inspirerad man är. En som försökte sticka upp och lyckades ta plats var trumslagaren Zoltan Csörsz. LaGaylia och Zoltan inspirerade varandra till stordåd, och det är lätt att se hans betydelse för det lyckade resultatet denna kväll. Hans Backenroths basspel var tveklöst bra, men som vikarie för Japan-turnerande Mattias Svensson är det naturligtvis svårt att dominera. Snyggt jobbat och välkomna tillbaka snart.