Kvinnorna bakom kameran
Kvinnliga fotografer ? europiska erfarenheter Arbetets museum tom 6 januari 2004
Mellandäcket, ca1900, Frederiksborgmuseet, Hillerød. FOTO: © Louise Melchior
Foto:
Det är foton från alla tider och med många kända namn, som Anna Riwkin och Leni Riefenstahl, till de som räknas in i nutidskonsten, Annica Karlsson Rixon, Maria Miesenberger, Annika von Hausswolff.
Vi finner allt utom direkt nyhetsfoto. Dokumentärer dock, familjer som emigrerar, hushålls- och gårdsarbete, högtidsdagar. Europeiska erfarenheter är undertiteln och utställarna kan berätta om hur kvinnor framför allt ville skildra kvinnors liv, där fanns engagemanget, de tekniska problemen ägnades mindre intresse.
Bildserier visar den egna verkligheten, bekantskapskretsen. Den egna kroppen och identiteten, mode, kvinnorna själva är ofta motiv, någon som gör nära porträtt kan visa en man, de är så få att man kan säga att kvinnor har fotograferat kvinnor.
Professor Lena Johannesson har skrivit en katalogtext som är ett resultat av hennes kvinnoforskning; här finner hon hur kvinnor som förvägrats akademisk utbildning fann en nisch. Nå, det handlar om bilder från förra seklets början till idag och motiven liksom motivationen har växlat. Här är kvinnor som har kunnat arbeta professionellt med foto, vi har konstnärerna, vi ser självlärda frilansare som drivits av önskan att skildra sin tid och miljö och naturligtvis olika västerländska kulturer. Bygdefotografer som skildrar vardagens hållpunkter. Alla har de sin historia. Precis som de manliga kollegerna.
Utställningen är stor, man kan säga att tema barn och hem är sparsamt förekommande, kvinnor ser varann och sig själva. Några längre dokumenterande arbeten får inte plats i den här sammanställningen som främst försöker få med många aktörer och kanske finna en gemensam nämnare.
Det är fråga om just det är så förskräckligt intressant. Att också kvinnor fotograferat och på olika sätt visar bilder från sin tid visste vi; att se fler bilder i det här sammanhanget har ett visst men i det här formatet begränsat intresse. Exempelvis kunde ett porträtt av en enda kvinnas verk bli en större upplevelse, men nu är det ju inte fråga om det. Och självklart ryms en massa fina bilder här, däremot kräver det en del arbete av oss om vi vill få ut något av sammanhanget.
På önskelistan står nu att få veta mer om till exempel Olga Sandberg från Oskarshamn. En ensamstående mor, en änka som kunde försörja sig som porträttfotograf. Leni Riefenstahl har blivit en kändis i kretsen, men hon hade föregångare vi inte vet mycket om, kanske finns andra än mer intressanta. En del böcker ligger på utställningen och visar att materialet naturligtvis är långt större än det vi får del av.
Vi har ändå fått möta en hel del andra namn under åren på Arbetets museum och kan nog vara alldeles säkra på att det kommer fler.
Så jobbar vi med nyheter