Kvinna direkt ? i verkliga livet
"Hur ska jag hinna med? Har jag valt elbolag? Telebolag? Pensionsförsäkring? Varför finns det så många "måste" och "borde" och aldrig några "bara vara"? Varför är jag aldrig lika snygg som de på TV? Blir det krig? Hoppas det blir fult väder hela sommaren så jag slipper ta på mig bikini... Är jag en bra mamma?"
Köket, här med allt mellan ångest och lycka, en av avdelningarna i utställningen. FOTO: ARBETETS MUSEUM
Foto:
Själv satte hon sig i ett stort köpcentrum i Malmö, (hon är från Beddinge på Skånes sydkust) gick där och strök. Ända tills någon - kvinna - kom och frågade något om varför och vem.
De kvinnorna, ett 50-tal, har ställt upp i intervjuer med Ann Hingström.
- Kvinnor som inte är offer och inte sexobjekt. Det ser vi alldeles för ofta. Det var så jag ville ha det.
Och så blev det livsberättelser som knådats samman till hela utställningen om kvinnor och tid och den möjligen tröstande devisen att livet inte är som på tv. Men Ett hyggligt liv heter den i alla fall och man håller gärna med om beskrivningen antropologisk konstutställning.
Det är mycket rosa hjärta här. Det börjar redan i hallen utanför och så kånkas detta stora hjärta runt och en kvinna har sagt att hela hennes liv bestämts av att hon "har för stort hjärta". Och då är det inte i medicinsk mening.
Ta hand om, sörja för, hjälpa, vårda, föda och föda, rädda och trösta.
Så berättar många, och så småningom kommer frågorna, är det här jag eller är det en roll jag tilldelats? Hur kunde det bli så här?
Vi läser å väggarna, utdrag ur vittnesmålen och livsberättelserna och det är inte alltid som man tänkt sig. Nej, och inte blev det alltid som man tänkt sig heller.
Vi kommer in i köket, i vilorummet, i andrummet, ett mellanrum, ett provrum - det sistnämnda inte minst laddat med känslor av alla slag.
Man kan möta tankar som man känner sig nära, det kan säkert gälla män också. Ifrågasättandet ger en spänning, motsättningarna en annan.
Ann Hingström har uppenbarligen mött kvinnorna med kärleksfull inställning och också tagit hand om deras minnen och också minnessaker. I små påsar ligger ett utvalt föremål, något som inte kastats, kanske ett minne, eller "kanske blir det modernt igen..." eller jag minns inte varifrån det kommer, men det känns viktigt.
Det är rart. Det är lyckligtvis inte utställningen som helhet, hjärta och krimskrams till trots. Den har mer av att det här är viktiga saker, det här rör det innersta, en del låter som experter, andra talar från erfarenheter de tvingats eller tvingat sig göra. Och över allt är tiden. Utmätt i det lilla och det stora perspektivet.
En ålderstrappa visar hur hjärtat släpas med, upp och nedåt igen, i köket finns de lyckade bakverken, någon som talar om hur det aldrig har gått att äta med gott samvete, inte möjligt att njuta fullt ut, någon annan har känt köket som sin egen trygga borg. Attiraljerna berättar allas historia och det finns massor att skratta åt, en svart humor är det förstås.
Små dockfigurer i olika tablåer är rörliga, en rad ovala ramar berättar historia, här är ett naturrum som också kan ses med kvinnliga ögon, en bröllopsavdelning som inte kan lämna någon oberörd.
Sex behandlas på samma sätt, moderskapet, förälskelser, åldrandet, alla livets skiften - att fråga Vad är ett hyggligt liv har givit massor av svar - vad kan man hitta om man frågar sig själv?
"Varje människa är en berättelse" säger Ann Hingström som med egen erfarenhet av fyra barn och ett flertal s.k. artshows med kvinnliga konstnärer skär direkt in i en verkligheten idag.
Det har producerats av Virserums konsthall och visats på flera ställen.
Utställningen ska finnas kvar här till 11 maj.