Kuslig saga med egen lyster
FilmKING KONGFilmstaden
Film
King Kong (1933), filmen om blondinen som tämjer jättegorillans hjärta, var sin tids Jurassic Park, en sensationsfilm med kittlande monstereffekter långt före sin tid. Men innerst inne en variant av sagan om skönheten och odjuret. Sedan dess har filmen vuxit till en modern myt som lagt alla brister i filmen långt bakom sig.
Peter Jacksons nyversion har både sagans enkelhet, lyster och allvar och rysarens grova kuslighet, allt gjort med stor entusiasm, kärlek, en smula fingerfärdigt berättande och teknisk virtuositet. Grandios underhållning med en och annan tanke; den kan nog bli dagens ungas kultfilm, som originalet på sin tid.
Fast man kommer inte undan tanken att Sagan om Ringen tog fram Jacksons mognaste berättarförmåga, och att han här i sitt drömprojekt visar sina för- och nackdelar som sin generations Spielberg, en urstyv berättare som skickligt använder sagans och det romantiska äventyrets tydliga stämningar och fångar en stor publik.
Kong är en åldrande jätteapa som lever ensam på urtidsdjurens ö. En ung kvinna som anlänt tillsammans med filmsällskap fångar hans uppmärksamhet med vänlighet och förströelse, lär honom värdet av skönhet och för in harmoni i hans liv. Han svarar med osjälvisk kärlek och huvudidén i filmen är att Kong är ett av de ädla, lojala djur vi möter i sentimentala djurberättelser om Lassie och så.
Det tragiska slutet utspelas i 1930-talets New York, som med dess stenskyskrapor och parker får betänklig likhet med den tropiska öns klippiga berg och labyrintiska regnskog. Ön är en färgstark, äcklande monsterpark; New York visas med detaljrik realism i förskönat ljus.
Naomi Watts (Mulholland Drive, Ring) är mycket bra som hjältinnan, den arbetslösa, livsluttrade danserskan med en dröm om kärlek och framgång. I scenerna med apan mimar hon fina tragikomiska, avsiktligt naiva romantiska nyanser.
Jack Black, manisk lågkomiker, spelar med klädsam självkontroll filmaren som vill göra pengar på fattigt folks behov av verklighetsflykt men bara skapar död och katastrofer. Adrien Brody från The Pianist är sympatisk som dramatiker med konstnärsdröm, den ovillige, milde hjälten.
King Kong står som många berättelser med väldigt skarpt utmejslade typer på pekoralets och självparodins brant. Jacksons film slår inte över åt fel håll eftersom den tar materialet på allvar, tillochmed förbättrar det på flera viktiga punkter, samtidigt som den har en fin självdistans och modet att avvisa cyniska tonfall.
Så jobbar vi med nyheter