About Time
Filmstaden
Regi: Richard Curtis
I rollerna: Domhnall Gleeson, Rachel McAdams, Lydia Wilson, Bill Nighy, Lindsay Duncan, Tom Hollander m fl.
Betyg: * * *
Kungen av mysfilmer är tillbaka. Richard Curtis, regissören mest känd för ”Love Actually” och ”Notting Hill”, har den här gången gått in på science fiction-territorier. Det är fortfarande precis samma stil som i alla hans filmer och ungefär samma historia om kärlek. Som vanligt är det kvintessens av det brittiska som visas upp medan det skitiga städats bort. Tekniskt är den felfri och Curtis lyckas dra in tittaren i sin värld. ”About Time” är lite som en Michael Bublé-låt, det går inte att klaga på produktionen eller sångrösten. Ibland kan det till och med vara mysigt, men för det mesta saknas de starka känslorna.
Tim är en tafatt 21-åring när han får veta att alla män i släkten har förmågan att resa bakåt i tiden. Han lever idylliskt vid havet i Cornwall med sin familj. Hans syster är charmigt frigjord. Föräldrarna är kufiska karaktärer. Efter några år flyttar han till London för att arbeta som advokat. Där träffar han Mary som han delvis får på grund av sin förmåga att resa i tiden. En detalj som förvånande nog inte hanteras som ett etiskt dilemma. Livet rullar på sådär utan större skrällar.
Filmen följer den nya trend av filmer där bekymmer dyker upp och löses rätt snabbt. Som omväxling kan den här typen av historieberättande vara givande men det blir också långtråkigt trots humor och träffsäker dialog. Filmen tänder mest till i scenerna mellan Domhnall Gleeson och Billy Nighy som far och son. Skådespelarna är överlag sympatiska och gör sevärda insatser. Håll ett extra öga på mindre kända Lydia Wilson som lillasyster Kit Kat.
Mot slutet glider filmen in på en del klyschiga budskap som är svåra att ta till sig. Sådant som att man ska uppskatta det man har och det enkla i livet. Inte helt fel om det görs på ett rätt sätt men i ”About Time” är det övertydligt gjort. Allt i ”About Time” är sockersött, på gott och ont.