Kulturkrockar och våldsamma övergrepp
ELIOT PATTISONStenkällan Minotaur
Lite för snårigt blir det till slut i Pattisons kriminalroman anser anmälaren.
Foto:
Stenkällan är Eliot Pattisons andra bok i serien om Shan Tao Yun, före detta kinesisk ämbetsman som fallit i onåd hos regimen, sedermera arbetslägerfånge och buddist. Han visar sig dessutom vara en duktig utredare av mord och annat men får hela tiden jobba inofficiellt eftersom han är eftersökt av den kinesiska regimen.
Pattisons debutbok "Dödsmantrat" fick en Edgar för bästa debutbok inom genren och den kändes på något sätt mer driven i berättandet. "Stenkällan" är ganska tung att komma in i. Pattison är förmodligen mycket kunnig om de kulturer han beskriver, han har varit en hel del i både Kina och Tibet. Det gör att dialog och sätt att reagera bland karaktärerna ofta känns främmande och svårförståeligt. Men när man väl kommer in i berättelsen är det onekligen fascinerande att få stifta bekantskap med en del av världen som man sällan hör talas om.
Mycket i romanen handlar om konflikter. Till exempel mellan kulturer, den mest påtagliga naturligtvis kinesisk kommunism kontra tibetansk buddism. Så även mellan olika levnadssätt: hästnomader kontra stadsbor. Mitt emellan ytterligheterna står Shan som har en fot i vardera lägret. Det är också en ganska skrämmande bild av den kinesiska ockupationsmakten man får. Det är korrektionsläger och övergrepp, godtyckliga fängslanden och kampanjer för att förstöra den tibetanska kulturens hjärta, buddismen. Här finns också några högre vise män, lamor, som spelar en viss roll i historien, dessutom visar det sig att det religiösa temat har stor roll för uppklarandet av brottet.
Det är välskrivet, mycket kunnigt och påläst men lite för snårigt och komplext för att riktigt fängsla.
Karaktärerna känns aldrig som om dom verkligen berör en, dessutom är det ganska många namn att hålla reda på, det hände både en och två gånger att jag fick bläddra tillbaks för att kolla vem som var vem. Alltså en fascinerande kontext, en lärorik insyn i denna del av världen men jag saknar flytet i handlingen; tyvärr funkar den inte fullt ut som spänningsroman.
Så jobbar vi med nyheter