Kulturen, priset och en big mac

Drivor av inlägg i debatten "Blir man en bättre människa med kultur", sorteras just nu av särskilda maskiner, inköpta för tillfället. Högarna För och Emot är ungefär lika voluminösa. En falang diskuterar uttrycket "bättre människa" och vill inte slå fast någon gemensam etikett där inte. Ska det analyseras skas det tas från grunden. Bra, snäll - så fel det kan bli.
Kultur, säger andra, vad är det då. Ska det vara om man planterar lökar på hösten, eller hälsar på pappa på hemmet, jovisst, då blir ju allt kultur och då är det samma sak som ingenting. Eller om ni fattar, om allt som handlar om vad folk har för sig är kultur, då kan man väl till exempel kalla hela tidningar för kulturfolkbladsnyheterna eller så.

Undras kan också om man blir en bättre människa utan kultur, (böcker, filmer, musik, konst, dans) skulle det vara möjligt och så växer högen där kulturbegreppet stöts och tröskas.
Det man kan lära är att det inte finns några enkla frågor, bara förenklade svar. Och svara någon ja eller nej blir man inte så mycket klokare. Man kanske skulle ställa frågan "vad blir man klokare av" och då bara lämna öppet för diskussionen omkring ordet "klok". Kan de va nåt?

Har förletts av den lilla älskliga till hamburgerhökarn. Jotack, hej och goddag, vi vill ha några friterade kycklingbitar, den enklaste hamburgaren och vatten och en cola till unga damen som redan vet vad som gäller.
Flickan vid kassan såg på mig som om jag var en utomjording, nej, hon såg inte på mig, hon himlade sig, kroppen sjönk ihop, "inte en sån där nu igen" tänkte hon tydlig och upprepade nånting om Children kit och Burge feast eller Cheese Quarter eller vad hon nu sa.
En fick skämmas. Försökte säga att det där kunde väl hon bestämma, nånting kunde vi väl få som låg i närheten av min blygsamma beställning. Det var inte så noga vad hon ville kalla det.
Jag var ett störande inslag i ruljansen. En kärring som inte hade kläm på gällande vokabulär. Flickan kom av sig.
Så skönt att få möta blicken hos barnet sedan, hon som tycker att jag duger jättebra. Då kunde vi fnittra gott, även om hon inte riktigt visste varför. Kul blev det i alla fall, mitt i alla konstig mat.

Det jag minns bäst och mest efter läsning av Naipaul är en stycke ur Vid flodens krök. Den handlar om Afrika och en familj där berättaren är affärsman. Hans familjs land är arabiskt-indiskt-persiskt-portugisiskt. "Vi som bodde där var ett Indiska oceanens folk."
Han berättar om hur familjen hade slavar. Omöjliga att göra sig av med. En fruktansvärd börda, en tung försörjningsplikt för ännu en familj, stor, växande och med många släktingar på sitt håll.
Jag tyckte det där var så kul, en helt ny vinkel på slavförhållandet. Affärsmannen som berättar hur han som ung flydde sin familj, blev inte av med en av slavarna för det. Han måste ta en med sig till England. Ytterligare börda eftersom slavfamiljens olika medlemmar aldrig heller uträttade någonting - stoltheten förbjöd dem.
Nu talas gärna om hur Naipaul säger fel saker i en tid där alla vet vad man får och ska säga. Han har haft synpunkter på bögar och han säger inte att islam är den rätta läran.
Nobelpriset får han i alla fall och man får väl uppvakta Akademien och uppmana den att noggrannare kontrollera pristagarnas åsikter i skilda frågor i fortsättningen.