Kulturen kan tjäna både ont och gott
Det är naturligtvis aningen ohemult att begära att den som bara haft några dagar på sig att smälta utställningen ska kunna göra den full rättvisa. T ex genom att slå upp ordet "Ziehe" i tyskalexikonet.
Själv har jag haft sex månader på mig och kunde därför konstatera att det kända göringcitatet "var gång jag hör ordet kultur, osäkrar jag min revolver" var en sk "fri" översättning. Ordet ziehe kommer av ziehe och det betyder dra/rycka. Om man vet det blir texten tydligare.
Alltnog, låt oss inte hänga upp oss på detaljer. Utan låt oss i stället resonera om den viktiga helheten.
Är det skillnad på ord och handling. Eller är alla s k skönandar per definition också vackra mänskor?
Eller är det så att ett fett lager av kulturfernissa stoppar all slags ondska.
Eller slutligen, kan vi sätta likhetstecken mellan mänskorna med namn på mina fanor och den förre tyske justitieministern, som skapade Gestapo och som personligen satte sitt namn under ordern om den slutliga lösningen på judefrågan?
Jag såg nyligen en videofilm som hette "Undergångens arkitektur". Filmen hävdade att hela det nazistiska bygget och filosofien vilade på en estetisk grund.
Alla fula mänskor, och till dom räknades naturligtvis judar, zigenare, negrer eller mentalsjuka, skulle rensas ut, för att inte genetiskt störa utvecklingen av den vackra germanska/ariska rasen.
All ful konst och annan kultur skulle förstöras. Den klassades som "entartet" vilket betyder urartad och brändes på bål. Konstnärerna, som i dag anses tillhöra modernismens främsta, jagades ur landet eller fängslades. De musikskapare som utvecklade tolvtonskonsten förbjöds och jagades. De författare som inte tillhörde den estetiskt riktiga linjen fick fly medan Göring och Göbbels brände deras böcker.
Filmen visade dessutom att många av grundarna till nazistpartiet i Tyskland var konstnärer! Inte minst Hitler själv, som var målare från början och Albert Speer, arkitekten som skulle synliggöra Hitlers visioner.
Låt oss heller inte glömma alla de maktens medlöpare, som alltid skär guld med täljkniv, när man konstnärligt går hand i hand med makthavarna.
För att nämna några: Leni Riefenstahl, som filmade och förhärligade nazismen och dess koryféer. Zarah Leander som sjöng och underhöll, eller Wilhelm Furtwängler, dirigenten som stod på pulten när Hitler gick på operan och hörde Wagner.
Hur täckande är då lagret kulturfernissa? Ja, knappast någon kunde väl ha anat att Goehtes och Schillers Weimar skulle bli skådeplatsen för utrotningslägret Buchenwald? Eller att Kina med sin enorma kulturtradition skulle förvandlas till ett "kulturrevolutionärt" inferno av massförtryck och mördande i gigantisk omfattning.
Här menar jag att inte ens i en högre statsfilosofisk mening räcker kulturen ända fram.
Kan man slutligen utifrån dessa ställningstaganden dra den slutsatsen att det inte skulle vara någon skillnad på Göring och Yasar Kemal?
Det är väl en fråga som knappast behöver bemötas!
Göring var å ena sidan en av mänsklighetens största förbrytare. Folkrättsligt finns det inget försvar för hans handlingar. Därför hamnade han till slut i fängelse och dömdes till avrättning.
Beträffande Kemal, så anklagades han för statsfientlig verksamhet, när han skrev på sitt eget hemspråk kurdiska! Och tack vare en stark omvärlds reaktion undkom Kemal de turkiska bödlarna och släpptes efter 20 månaders "suspension" från författande och offentlighet.
Därför är det viktigare än någonsin i dag att ta ställning för yttrandefriheten i alla sammanhang. Vi får var och en i likhet med Brittmarie Engdahl nöja oss med att värdera vad vi ser och hör. Ta det till oss eller förkasta det. Tiden är slutligen den ultimata domstolen när det gäller kulturen. Och varje mänska bör följa sin inre röst.
Så jobbar vi med nyheter