Kultförfattare med egen nisch

Så ursprunglig och egenartad är denne mans berättarkonst. Det känns som att den avskalade naivitet som genomsyrar hans verk på något sätt är undantagen från de bedömningskriterier som gäller för alla annan litteratur. Brautigan föddes 1935 och begick självmord 1984. Han stretade under många år som författare och passade varken in i beatnickrörelsens introverta driftande eller hippievågens flummiga kvasiandlighet. Först 1967 fick han ett mindre genombrott med Öringfiske i Amerika, en märklig liten roman om hur allting i grund och botten handlar om, just öringfiske. Några av Brautigans böcker översattes under 70- och 80-talet till svenska, men nu presenterar Bakhåll hans novellsamling Gräsmattans hämnd från -71, vilket i sig är en mycket god litterär gärning. Boken är också mycket vacker i sig, rent skön att bara hålla i handen. Jonas Ellerströms översättning är lyhörd och känslig mot originalets tonfall och språk. Som vanligt blixtrar Brautigans historier av oväntade infall och berättarvinklar. Han är en iakttagare och människokännare av oerhörda mått och hans absurda, lågmälda humor är både varm och medkännande. En av novellerna inleds på detta sätt: "Det finns tusentals berättelser med originella inledningar. Den här är inte en av dem." En annan: "Jag hemsöks i kväll av ett antal känslor som inte har någon vokabulär och händelser som borde förklaras i termer av ludd snarare än med ord." Det finns ingen, absolut ingen annan författare att ta till som jämförelse med Richard Brautigan. Hans författarskap har inrättat en helt egen, suverän nisch i litteraturhistorien.

Information till våra läsare

Kultförfattare med egen nisch

Att recensera Richard Brautigan Känns nästan omöjligt, ungefär som att bedöma en fyraåring som improviserar en saga eller en hundvalp som leker med sin svans.