Tänder. Det räcker med att jag hör ordet.
Rysningar sprider sig som en löpeld genom min ryggrad. jag börkar kallsvettas.
Tänder.
Till barnen är vi noga med att påtala att det är helt normalt att tappa tänder. Inte nog med det - det är nästan också betraktat som lite gulligt. Barn springer fram till sina föräldrar, eller valfri annan människa som tros vara ett spår intresserad. Gärna vrålandes: ?Jag har en lös tand!? - gärna vickandes på den med.
Allt i mig vill skrika rakt ut. Kasta mig över ungen och stänga dess mun. Med våld.
Vem har lurat i barn att det är gulligt att tappa tänder?
Eller ens normalt?
Jag menar: herregud. Tänderna trillar ut.
De trillar ut!
I bästa fall. I värsta fall får tant tandläkare dra ut dem.
Men det är ingen som säger det till barn. Det är ingen som påtalar hur en tandläkare kan komma att rent fysiskt, med våld, slita ut dina tänder.
Om jag är dramatisk nu? Ja.
Jag hatar tänder.
Jag ska ge er en inblick i min vardag.
Jag var på bio för ett tag sedan. Skräckfilm.
Men som ett litet ?gulligt? vardagsinslag i filmen kommer en unge fram - givetvis vickandes på en lös tand.
Inte nog med att hela scenen får mig att vilja dö. Jag reagerar instinktivt med att halvt om halvt skrika rakt ut och kasta mig ner i biostolen med händerna över huvudet.
Behöver jag tillägga att personerna bakom oss i salongen skrattade gott?
Det gjorde min vän med. Resten av filmen satt jag på helspänn. Väntade på nästa tandattack. Den kom aldrig.
Instinktivt och i ren självbevarelsedrift vill jag slå barn som kommer fram med sina tänder. Ännu värre med de ungar som sparar dem i en ask. Till vadå?
Senare bruk?
Användning när åldern sätter in och de andra trillar ut?
Givetvis slår jag inte barn.
Jag har hittills lyckats bita ihop och svara något i stil med. Åh. Har du...
När jag egentligen vill skrika rakt ut ?är du dum i huvudet? Dina tänder trillar ut? Det blöder! Det gör ont. Hur kan du vara GLAD över att dina tänder just nu trillar ut??.
Jag vet, jag vet. Man får inte skrämma barn så.
Men varför får man skrämma mig så?
Barn borde komma med en varningsskylt. Gärna i stil med ?byter tänder - håll avstånd.?
Maken min har lite roligt åt den här nojan. Och ja, jag kan nog hålla med om att det kanske är smått komiskt att se någon flyga ur soffan och upp på övervåningen i panik när fåret Frank (ni vet reklamen) ligger i en tandläkarstol.
Det här är inte att jämföra med tandläkarskräck. Det här är way beyond tandläkarskräck.
Och i min familj - där kommer inga lekar med tänder förekomma. Det är en sak som jag kan garantera.
