krönika åsa hanell
Idag är det vår. Oavsett vad vädret och temperaturen faktiskt visar. Vårdagjämning. Det känns som någon slags utjämning. Som att dunka in det avgörande målet bakom LHCs målvakt. Tillförsikt och hopp om varmare ryggslut.
Och det är ljuset vi behöver. Inte prinsessbröllop. Inte giriga bankdirektörer. Inte politiker som lägger sparpaket utan att spara på sin egen lön. Inte låta ondskan ta så stor plats att den skymmer allt det goda. För ondskan har en alldeles särskild förmåga att bita sig kvar. Lämna irrgångar i våra tankebanor där tankar blir till verklighet. Medan godheten bygger bo i hjärtat. Om vi tänkte mindre och kände mer. Fast tvärtom. Om vi kunde tänka det vi känner och känna det vi tänker. Om vi inte bara förlitade oss på känslor skulle vi snart lära våra hjärnor att fokusera på det goda. Att det är godheten som är viktig. Ondskan ska inte få bygga bo någonstans. Varken i våra hjärnor eller hjärtan. Men då gäller det att vi vågar se ondskan. Att vi lägger fram den i gassande sol. Då kanske vi skulle se att hur ond den än är är den en försvinnande liten del av våra liv. Ondskan väger inte tyngre än godheten. Hur ond den än är, hur hårt den än drabbat oss. Skaffa dig en daglig vågskål. Lägga det goda i ena skålen och det onda i den andra. Kanske - och ganska troligt är att det onda kommer tynga. Men ju mer du övar dig i att se det goda ju närmare är du den dag det goda börjar tippa över - det jämnar ut sig och vi slår in ett kvitteringsmål. Och det är nu- och först nu vi har chans att göra det avgörande målet. Och jag vet att det starka vårljuset kan blända den skarpaste målskytt och få oss att falla på mållinjen, men det finns inget som säger att man inte får ha på sig solglasögon när man gör mål. Det är inte hur man gör mål utan att man gör det som räknas. För de flesta räcker det inte med att delta. Man måste vinna också. I alla fall ibland. Det var inte särskilt troligt att Skellefteå skulle vinna. Inte om man pratar med experterna. Men experterna kan ha fel och den som kämpar i underläge kan vinna. Igen och igen och igen. Över LHC. Som nu inte nödvändigtvis måste förknippas med ondska. Mer som att det övermäktiga inte för alltid behöver vara det. De där molnen som skymmer solen kan faktiskt med hjälp av den vinande vinden blåsa bort molnen och låta oss värma våra bleka vinterkroppar tills våra ryggslut är brännheta.
Så jobbar vi med nyheter