Kritisk granskning av spaltmeter
Amen härregu, det är vä ingen konst att skriva en krönika då! Vilken sötma! Det är snudd på fusk, men har man pengar och tid så är det ju bara att hitta på nån sån där exotisk resa och spalten dig given är given.
Dagens tema är alltså kritisk granskning av krönikor, som det nuförtiden dräller av.
Ett annat trött medelåldrande popsnöre klagar. Annat var det förr när rövarna inom rocken var hederliga busar. Nu är det smaklöst och utan finess när det blir skandaler.
Ämnet är flitig använt och, må man erkänna, älskat. Alla tycker vi att det fanns sånt som var bättre förr och vill så ini-bara-den gärna tala om det för alla unga spolar och spolingar som tror att dom är nåt.
Man vill åtminstone få igenom meddelandet att "en gång var jag också med fast ni inte tror det era kaxiga glin".
Respekt!
En annan mer lyrisk typ skriver om den vita snön som ligger som ett fleecetäcke över någon nejd. Det är så fint, man ser hur skrivaren inte alls behöver dväljas i den brunskitiga modd som snart täcker stadsmiljön, utan kikar ut genom en avgniden rundel på den rimfrostiga rutan och det är duktigt att ge ett sånt intryck. Så undrar jag förstår om det är sant eller falskt, men det får vara som det vill. Domherrar i en fågelkärve ser man framför sig i alla fall.
Någon skriver om vårens nya kläder och för att det ska bli en hel krönika måste man ju ha invändningar.
Beige och svart med små gulliga inslag av ljusblått har krönikören funnit och det är ju bara att instämma. Beige står ju så fint mot våra nordiska vinteransikten gör oss ju alla så muntra. Att lägga svart till gör att man nästan blir euforisk.
Nä, lugn och fin nu. Det gamla kan mycket väl hänga med ännu ett år. Svårt att komma hela vägen med det ämnet.
Någon skrev om chipsen och hur lättskrämda vi är. Visst känns just den historien som historia nu när vi kan mumsa och glufsa i oss hej vilt igen. Annars är ett ämne av den typen mycket tacksamt, en jättebubbla som i efterhand nästan verkar som beställd av en nyhetstorkande kvällspress. Även om man käkat knäckebröd hela tiden så är det roligare att det också är ofarligt igen.
Skidsemester med familjen. Mums, nästan i klass med inledningen. Såvida man inte lägger in att man egentligen har snyggaste stilen i backen och gör sig lustig över de som inte är lika snitsiga. Fast ni ser, en sån vinkling på ämnet är omöjlig i en krönika. Den ska gärna låta skribenten komma till korta i de mest fantasifulla sammanhang.
Övar man spaltskrivningar i skolan? Ger en yta som ska fyllas med cirka 3 000 tecken och helst med så lite innehåll som möjligt.
Alltså. Det enda skälet att läsa den här spalten är att det är gratis. Om man tänker på vad hela tidningen kostar och hur mycket då en spalt kan gå på så är det ju rena fyndet.
Allt handlar ändå bara om att jag är sur för att nya Ericssonkillen kan sprätta iväg hundra miljoner på aktier som en slags egenreklam.
Men avundsjuka är ett trist ämne för en krönika.
Så jobbar vi med nyheter