Kritiken mot Persson inhämtas lätt från hans partikamrater
OLLE SVENNINGGöran Persson och hans världNorstedts
Gamla anklagelser om maktfullkomlighet och ett klumpigt sätt mot kvinnor får näring av Olle Svennings bok.
Foto:
En hårdför, delvis manipulativ ledare utan självklar tillhörighet och närhet till till dem som valt honom, säger någon. Perssons enda ideologi är makten, säger en annan.
En del omdömen har karaktär av skvaller eller anekdoter. Persson har ett grovhugget sätt att tilltala kvinnor. Politik byter man ju som man byter fruar, lär han ha sagt. Inför SSU ska han ha kallat EMU "ett jävla nyliberalt skit". Men i Katrineholm 2003 fick förstamajfirarna höra att boendet skulle bli tusentals kronor billigare med euron.
Några vill psykologisera och föra hans nuvarande personlighet tillbaka på hans utanförskap som barn. Otymplighet, svårigheter med flickor. Pojken med den enkla uppväxten som nu vill fullborda ett storartat livsprojekt.
Att Sverige har förändrats står klart. Fram till 90-talet var vårt land det stora föredömet för europeisk socialdemokrati. Nu följer vi Tony Blairs new labour. Kollektivism byts mot individualisering. Samhällets löfte att skapa arbete byts mot individens skyldighet att kvalificera sig för arbetslivet, göra sig "anställningsbar".
Göran Perssons tänkande är svårt att få grepp om. Politik är att nå resultat, lär han ha sagt. Men för vem? Han har förordat stabila finanser, goda villkor för företagare, minskad arbetslöshet.
Tage Erlander nådde resultat. Han drev igenom ATP-reformen och utbyggnaden av den offentliga sektorn - och han gjorde det i konflikt med högern. Göran Persson tar ingen sådan konflikt.
Under Perssons tid ökar arbetslösheten. Industrin monteras ner eller flyttar utan att det som i andra länder kostar något att avskeda arbetare. Persson kan tala. Men vart har tänkandet inom arbetarrörelsen tagit vägen?
Redan mot slutet av 80-talet flyttades viktiga tänkare undan. Marx var glömd sen länge. Nu suddades också Keynes bort liksom Rudolf Meidner och andra. Offentlig välfärd kunde få bli lite privat. Marknadsekonomin fick duga. Strejkrätten kanske kunde dras in.
Sossarna blev allt mer liberala. Utgiftstak och avregleringar. Skolan blev kommunal och kunde privatiseras. Medborgare blev kunder. Målet full sysselsättning övergavs.
Småningom har Göran Persson börjat se självkritiskt på privatisering och marknadsanpassning, men det är väl sent. Partiet tunnas ut. Medlemsantalet har sjunkit från en miljon till 144 000.
Göran Persson lär ha varit emot det nya pensionssystemet som lägger ansvaret för pensionen på individen i stället för på samhället (dvs gör det möjligt för banker och fondbolag att stjäla dina pensionspengar). Anna Hedborg, som tillsammans med folkpartisten Bo Könberg bär ansvaret, fick tvinga Persson till beslut, säger Svenning.
Göran Persson har blivit beskylld för att omge sig med ministrar som är blekare personligheter än han själv. Maj-Inger Kligvall tycks ha fyllt kravet alltför väl. Medan en så politiskt erfaren och beläst person som Carl Tham aldrig ens kommer på tal.
Med Lars Stjernkvist som partisekreterare stärktes partiet vid valet 2002. Efter fiaskot i EMU-valet skällde Persson ut Stjernkvist och bytte ut honom mot Marita Ulvskog. Perssons härsklystnad har stött bort den dugliga Margot Wallström.
Den personliga vänskapens roll i det politiska livet får inte underskattas, säger Svenning. När ekonomin skulle saneras tog Anitra Steen hand om nedskärningsarbetet hårt och effektivt. När det krisade i Perssons privatliv fick han bo i Rosengrens vackra Östermalmsvåning medan Rosengren under sina kriser kunde räkna med bostad på Harpsund.
Att dela arbetarrörelsens värderingar är inte så viktigt. Såna som Björn Rosengren och Erik Åsbrink kan röra sig fritt mellan toppjobb i sosseriet och näringslivet utan att tyngas av politiska övertygelser.
Göran Persson var från början inte särskilt entusiastisk för EU men tvingades ändå tala väl om EU för att "inte utmana näringslivet". Under sitt eget ordförandeskap blev han förtjust i EU - han fick tillgång till en stor scen.
Valet 2002 skulle vara Göran Perssons sista. Hans avgång var förberedd till hösten 2004. Anna Lindh stod färdig att ta över. Det hela avbröts av "en tragedi", säger Svenning. Dvs av den "ensamme galning" som alltid tycks finnas till hands när historiens gång ska påverkas (min anm.).
Göran Persson kan sägas ha fullbordat ett "storartat livsprojekt" med en välavlönad hustru och en gård i Sörmland för 12,5 miljoner.
Medan socialdemokratin liksom i andra länder blivt socialliberal. Hos oss står den dock fortfarande nära fackföreningsrörelsen. Om det finns något hopp bör det väl ligga där.
Så jobbar vi med nyheter