Krig i det sÄrade hjÀrtat
Krig hela tiden av Marcus BirroRegi: Ann-Christine MagnussonMusik: Stry Terrarie, Olle LjungströmVideoinstallation: Pelle WichmannI rollerna Tobias Almborg, Niclas Angerborn. PĂ„ film Ă
sa Bergström, som röst Göran Ragnerstam.Prod. Teater Cayenne, VÀstgötegatan 13
Niclas Angerborn och Tobias Almborg gör aktuell men ocksÄ evig teater pÄ VÀstgötegatan 13. Foto: Pelle Wichmann
Foto:
Finns det nÄgon möjlighet att vÀlja sjÀlv?
Vem kan svara, hur ska man fÄ reda pÄ svaret, vem vet?
Den enda frÄga som Àr viktig.
Kanske kan en lösning skymta nÀr svÀrtan tar över, men sÄ sÀger hon, Tobias, jag vill inte lÀngre.
Och han dÄ, storebror, han sÀger att han ljög. Han Àgde inte heller hemligheten, han som övergav, och förresten - Àr det han som sÀger det?
Marcus Birro sliter i livets bojor, han rasar över förutsÀttningarna, han sliter efter mening och vrÄlar, varför han, varför den dÀr sönderslagne grannpojken, varför a-lagarna och varför allt orimligt obegripligt fjanteri. Det gÄr ju inte lÀngre att hitta det egna, det mesta Àr redan sagt, anvÀnt, utslitet. Allt Àr citat.
Ramen har sin egen romantik, rivningskÄk, slumlya. En vÀgrare. KyrkogÄrdsarbetaren som kanske fÄtt för mycket, eller inte alls, kanske Àr han mest ung och han vet det och sÄ Àr ocksÄ det ett lidande.
Det var ju bra nÀr han kÀnde sig vuxen, vÀrdig och viktig? Nej, sluta blöda, sÀger storebror.
Men blödandet i par med allt det dÀr hatet, det mÄtte kvÀva.
Kriget finns dÀr i bröstet, isen, det Àr vackra ord som stÀmmer med Stry Terraries musik som kommer i korta hetsiga sjok, Olle Ljungströms mer mjuka stÀmma ligger bi och de buckliga konservburkarna kompar.
Ok, vi hajar Ängesten men ibland mÄste vi skratta och det Àr nÀr det absurda blottas och nÀr orden spelar spratt - vadÄ, 30 Àr vÀl ingen Älder - vad Àr det dÄ?
Den stora fasan Àr ÀndÄ att drabbas av förnöjsamheten, att sitta dÀr med ölmage och dubbelhakor och tycka att sossarna inte Àr sÄ tokiga i alla fall... Men ocksÄ tröttheten pÄ alla dessa engagerade, frÄn höger till vÀnster, alla som vill sÄ mycket med vÄra liv, lev sÄ hÀr sÄ och blablabla. Ibland slÄr författaren huvet pÄ spiken. Han har inga recept, han ger sin beskrivning. Kanske kÀnner sig nÄgon mindre ensam.
Det rÀcker lÄngt att skratta Ät, den nÀrvarande döden att nÄgot grÄta Ät och den Àkta tonen av ung vanmakt att oÀndligt lida med. Man kan ju inte bura in varenda jÀvel...
DÀr Àr lÄgan, dÀr Àr plÄgan nÀra och Ànnu alla viktiga frÄgor levande.
Hantverket Àr bra, regin ser till rörelse och livligt tempo, Tobias Almborg Àr nervig sÄ det kÀnns i rummet, hans motspelare Niclas Angerborn, Sebastian, just sÄ lÀttsam och kanske lite grund som behövs för att vara studsvÀgg. Författaren, hÀcklad och avundad. HatÀlskad.
Birro har önskat sig "alla sorters" mÀnniskor i den kommande publiken.
Krig hela tiden vÀnder sig till de som Ànnu frÄgar sig vad som Àr meningen med vÄrt sÀtt att leva, till de som vill lyssna. Andra kanske kan minnas hur det var dÄ frÄgorna Ànnu fanns?
Utan att avslöja för mycket, vÄgar man ÀndÄ sÀga att det finns ett ljus, till sist i den hÀr historien. Ett hopp om frisk luft och ett positivt val
Men om fönstret ska öppnas och nÀsta steg tas, det fÄr man bestÀmma sjÀlv.
Det rÀcker bra som god teater.
SĂ„ jobbar vi med nyheter