Krig, EMU och socialdemokrati
Tidskrift ORDFRONT MAGASIN Majnumret
Foto:
Flera artiklar handlar om kriget i Irak. Den brittiske reportern Robert Fisk avslöjar vad som döljer sig bakom uttrycket collateral damage, indirekta skador. Han berättar om de förbrända, skelettlika kvarlevorna av en mamma och hennes tre små barn i en rykande bil, om en pojkes avhuggna hand som fortfarande grep om ett stycke plåt, om unge Sermeds hjärna, en ljusröd och grå sörja på gatan.
Christina Hagner, ordförande i Föreningen Ordfront, skriver att USA har förlorat människornas förtroende i de flesta länder. Och i USA växer fredsrörelsen i takt med att soldaterna börjar komma hem i likkistor.
<b>Det kan säga klick!</b>
Hoppfull är Katarina Mazetti i en krönika med rubriken Det säger bara klick. När hon var liten liknade Storbritannien fortfarande en stormakt, men så - klick! - så blev det ett slitet föredettingland. I Tyskland har det klickat flera gånger: först ett land i ruiner, så det tyska undret, nu återföreningen med öst och - klick! - så har ekonomin pajat igen. Samma i Japan. Och Sovjet, först stormakt och nu - klick! - ett ömkligt ulandskaos.
Så varför kan inte dagens stormakt USA - klick! - bli så skuldsatt på krig att storföretagen sviker landet och - klick! - kvar blir en högljudd och fattig befolkning på upprorets gräns? Och Israel...
Skojig är Carsten Palmaer som fortsätter sin Nusvenska ordlista. Ordet Objektivitet, säger han, började diskuteras under Vietnamkriget då vi i TVs antiamerikanska propaganda "fick veta mycket om USA:s bombningar av Nordvietnam, men ingenting om Nordvietnams bombningar av USA".
<b>Skrämselargument</b>
I debattavdelningen fortsätter Bo Lindblom att förfölja Jesús Alcalá och chefredaktör Leif Ericsson välkomnar Alcalá som fortsatt medarbetare.
Handels förbundsekonom Stefan Carlén skriver om ja-sidans skrämselargument inför EMU-valet. LO-medlemmar och kvinnor är de grupper som är mest emot EMU. Det är klokt. Det är just dessa grupper som riskerar mest om vi avskaffar vår självständighet, säger han.
På sex sidor försöker Göran Greider besvara frågan: Vad är en socialdemokrat? Han är själv sosse och chefredaktör för Dala-Demokraten men har börjat känna sig hemlös.
"Val vinns inte på löften utan på förtroende.", sa Göran Persson i en valannons förra året. Väljarna ska inte rösta på vallöften utan på Göran Persson. Han är regeringen. Ministrarna omkring honom är mest en skuggregering, säger Greider.
Socialdemokratin tycks ha kapat banden till den del av befolkningen som har det sämst ställt, menar han.
Tanken att en regering vid lågkonjunktur borde stimulera ekonomin i stället för att spara är i dag faktiskt otänkbar. I stället för reformer erbjuds vi förtroende och statsmannaskap!
<b>Vart tog idealen vägen?</b>
Man undrar om Göran Greider tänker lämna partiet mot slutet av artikeln. Det gör han inte. I stället hittar han de exakt rätta orden för vad mången gammal sosse i dag känner: Partiet har lämnat mig!
I en annan artikel möter vi Linnéa Nilsson, doktorand i Linköping, som berättar att hennes avhandling ska handla om förändringarna i välfärdssektorn de senaste decennierna. Den är något att se fram emot!
Så jobbar vi med nyheter